Lyckliga ekägare

Jag tänkte bara visa på utsikten från vår lilla gräsmatta – ja utsikten rakt uppåt alltså…

När vi köpte vårt hus var vi väl medvetna om de tre mäktiga ekarna som står på tomten. De är utan tvekan det största och häftigaste vi någonsin har ägt. Ekarna ingick ju i köpet och jag tror inte att vi betalade särskilt mycket extra för att få dom – kanske vårt bästa fynd någonsin!

På bilden ser ni förresten ”gammel-eken” i nederkant och ”fram-eken” (den som står på framsidan av huset) i överkant i ett fruset möte. Spännande att se om de någonsin kommer att mötas!

Nästa möbelprojekt…

De här spännande stolarna räddades från sophögen strax innan vår granne skulle göra sig av med dom.

Just dessa två stolarna är lite annorlunda jämfört med våra andra Grythyttan-möbler. Kanske är det riktiga Grythyttan av tidig modell, kanske nåt som gjorts nån annanstans? Förslag på datering eller tillverkare mottages gärna! Via Grythyttan Stålmöblers hemsida kan man hitta en fin översikt över hur deras klassiska modell A2 har utvecklats under de decennier som gått sen 30-talet. (Se sidan 12 i katalogen) Våra andra tre karmstolar har jag daterat till sent femtiotal, har jag för mig…

Vi har ju lite tidigare erfarenheter av Grythyttan-renovering så vi vet ungefär hur många timmar som väntar. Fast skippar vi att måla virket i år och bara linoljar det istället… och sen satsar på en lite mer ”shabby chic”-look på stålstommarna. Ja, då kanske paret kan bli klara till sommaren ändå!

 

 

Nu börjar vårbruket…

Veckans TV-tips – Nordiska Hus

Idag tar jag chansen att tipsa om en programserie som visas nu på SVT och på SVT Play (första avsnittet visas till 20/3). Det är en liten delikatess med sex avsnitt på ca 30 minuter, i varje avsnitt skildras ett nordiskt bostadshus från 1900-talet. Programledaren är dansk arkitekt och hon har med sig en amerikansk (!) expert på nordisk arkitektur. Upplägget bådar onekligen gott…

Från SVT:s hemsida om programserien:

”I programserien Nordiska hus får vi följa med in i sex av Nordens mest fantastiska bostadshus byggda på 1930-1960-talet. Husen markerar en guldålder i det som kom att kallas den nordiska funktionalismen. Husen är noga utvalda av den amerikanska arkitekten, Michael Sheridan från New York, som specialiserat sig på nordisk arkitektur. Tillsammans med den danska arkitekten Eva Harlou besöker han dessa mästerverk som ritats av bland andra Gunnar Asplund, Bruno Mathson, Ralph Erskine och Jørn Utzon.”

Efter att ha sett de första tre avsnitten så känns programmen tyvärr lite väl snabbt ihopsatta. Samma arkivbilder från Stockholmsutställningen 1930 och samma speakersnack har körts i alla tre avsnitten. I presentationen av avsnittets huvudperson/-byggnad berättar den svenska speakern dessutom i princip samma sak som den amerikanske experten säger två minuter innan eller efter. För de som uppfattade innehållet första gången blir det snabbt väldigt tjatigt. Känslan av att ”koka soppa på en spik” känns så onödig när det finns så väldigt mycket mer att berätta än vad som ryms på 30 minuter – både om husen och om arkitekterna!

Sen är det beklagligt att ritningarna; plan, sektion och fasad, bara svischar förbi som allra hastigast. Eller är det mer är en yrkesskada att vara intresserad av ritningar? För varje hus har man däremot byggt en modell som snurrar runt i bild och ger lite bättre förståelse för placeringen på tomten och husens utsida. De sekvenserna kunde fördjupats och kombinerats med lite betoning av husets viktigaste idéer eller detaljer.

Bra ansats – halvbra resultat. Jag kommer givetvis att se alla avsnitt… Ja, sen missade de ju så klart att komma förbi hemma hos oss också!

Detaljer som gör skillnad – del 2

Här kommer den spännande fortsättningen på Detaljer som gör skillnad – del 1. Där berättade jag lite om den första ritningen vi hittade i Arkitekturmuséets ritningsarkiv. 

Den andra ritningen däremot är ett mer oväntat val, och det är också utifrån den som jag formulerar det här inlägget. Ritningen består av tekniska snitt genom tre olika situationer där yttervägg möter tak. Där den första ritningen beskriver huset som helhet är den andra däremot en riktig djupdykning in i hur man faktiskt ska sätta ihop de olika träbitarna vid ett par olika situationer.

Detalj_Höjdhagen_skala_1-1

Den här fokuseringen på mötet mellan tak och vägg gjorde mig först förvånad. Varför finns just den ritningen sparad i arkivet? Men det var innan jag bekantat mig mer med vårt hus och de andra husen i området. Det visade sig snart att vårt hus, älskat men vanskött under många år, var ett av få som också hade kvar de ursprungliga takdetaljerna vi ser på ritningen.

Vad är det som är så speciellt med det då? Egentligen är det inte så komplicerat utan en enkel och praktisk, ja rentav hantverkarvänlig, lösning som Thunström och hans kollegor valde till husen i Höjdhagen, nån gång i mitten av trettiotalet.

Här är några bilder som visar på skillnaden i uttryck mellan de hus som har kvar den ursprungliga lösningen och de som förvanskats med olika täckplåtar i mötet mellan tak och vägg.

IMG_5122IMG_5121IMG_5122IMG_5120
IMG_2476
IMG_5123

Den ursprungliga lösningen (bilderna till vänster) tycker jag är ett mycket elegant möte. Taket upplevs som en enkel pappklädd skiva som sticker ut och ned en lite bit över vindskivornas vita (nåja…) trä. Takskivan rår bara en fem centimeter över vindskivorna som i sin tur är satta så nära fasadlivet som det bara går. Resultatet är en liten takdetalj med ett nästan minimalt taksprång. Tack vare det blygsamma taksprånget framstår husen mer som skarpskurna geometriska former än som vanliga röda stugor.

Om det är funktionellt med så små taksprång eller inte kan diskuteras, men att taken inte sticker ut mer än en dryg decimeter från väggarna bidrar onekligen till husens ovanliga karaktär. Faktiskt så mycket att det är den enda ritningen förutom planen som finns arkiverad (vad vi vet).

Vindskivorna är nästan minimalt små, uppdragna och indragna in under den utskjutande takskivan. I och med att man använder papp istället för lösningar med täckande plåtar sparade man in både på materialkostnad och en eventuell plåtslagare. Argument som är giltiga än idag. Det är varken svårare eller dyrare att behålla eller återskapa den rätta takdetaljen – tvärtom gick det väldigt lätt när vi la om taket och renoverade takfötterna 2012! Det handlar bara om att veta hur och varför man ska göra det. Varför har jag just berättat om – och hur kommer i nästa inlägg. Då ska jag även visa några före och efter-bilder på våra restaurerade takdetaljer!