Kategoriarkiv: Husresan

Man vet att man bor på landet när…

… det här är sällskapet man har till frukostflingorna. Fyra eller fem rådjur som travar runt nere på vägen! Så praktiskt med asfalterade vägar, lättare än att ta sig fram i skogen. Ryktet säger att det är någon i området som lägger ut mat till rådjuren på vintern. Inte undra på att de blir stamgäster då. Men är det verkligen bra?

Härom året hade vi besök från Tyskland på senvintern, och just den dagen hade vi även fem rådjur i trädgården. ”It’s fantastic, Bambis everywhere!” var vår tyska kompis slutsats.

Dags för spaljéer!

Hur svårt kan det va att bygga en spaljé? Inte alls egentligen, det svåra är att bestämma sig för hur den ska se ut… Vi har faktiskt gått många varv i både Höjdhagen och andra äldre delar av Gustavsberg på jakt efter det perfekta, glesa staketet för klättrande växter…Jakten slutade lyckligtvis bara ett par hus bort längs vägen, hos en grannfamilj med väldigt fina spaljéer. Vi tyckte att det verkade onödigt att krångla till det utan knackade på och frågade om vi fick göra likadana? Eftersom alla hus i området fortfarande är rätt så ”likadana”, kändes det helt rätt att ta upp en god idé från grannen och spinna vidare på.

Det är en enkel, vertikalt betonad spaljé där allt virke, utom ev. fristående stolpar, är av samma dimension (22×45) men vända åt olika håll. Det vi gillar är just enkelheten, och riktningen, och att spaljén förhoppningsvis också kan minska intrycket av vår ganska massiva källarvägg lite grann. (Den ska för övrigt snart bli svart igen…)

Framför spaljén står än så länge ett tanigt litet äppelträd (min födelsedagspresent 2013…) som förhoppningsvis snart ska växa till sig lite och även gå med på att formas efter spaljén.

Kul med små projekt, som kan bli klara på bara några dagar! Jag känner att det snart är dags att bygga en spaljé till…

Slide 1
Slide 2
Slide 3
Slide 4
Slide 5
Slide 6
Slide 7
Slide 8
Slide 9
Slide 10

(Första bilden ovan är på förlagan, alla andra är på vår spaljé.)

Den stora plattläggarhelgen

Här ovanför ser ni en bild från när arbetet med skifferläggningen verkligen var i full gång. Vi tog chansen en helg i höstas (2014) och skickade delar av familjen till mormor och morfar för att andra delar skulle kunna göra ett verkligt ryck och bli av med de trista betongplattorna. Även den lilla nätta grushögen från omdräneringen, synlig till höger på första bilden här nedanför, blev vi av med till sist.

Slide 1
Slide 2
Slide 3
Slide 4
Slide 5
Slide 6
Slide 7
Slide 8

Efter att ha hållit på och nött med rivning och renovering av källaren under hela 2014 var det otroligt skönt att få jobba fokuserat under en hel helg. Jobbet i källaren har känts som ett evighetsprojekt med målet vid en avlägsen horisont. Här fick vi istället chansen att verkligen kunna jobba på – ända tills det vi håller på med blir klart! Allt toppades med en lyxig barnfri middag på kvällen, vilken succé!

Tillfredsställelsen i att se just de här plattorna på plats är svår att beskriva för en utomstående, men jag ska försöka i alla fall. Mycket grundar sig på att jag ju gått och sett dem ligga travade och ta plats i trädgården sen februari 2013. Sedan finns det ju andra i familjen som verkligen inte gillar när man, som jag gärna gör, lagrar bra-att-ha-saker för en odefinierad framtida användning… Men slutet gott, allting gott, för faktum är att ända sen en helg i mitten av september blir vi nu båda två lika glada varje gång vi kliver ut genom ytterdörren!

Veckans TV-tips – Husdrömmar

Vi har så klart följt SVT:s andra säsong av Husdrömmar med Pernilla Månsson Colt och Gert Wingårdh. Hittills har det varit lite tunt med inspirerande och något så när lyckade projekt. I alla fall om man som jag är mer intresserad av en omsorgsfull renovering än halvlyckade nybyggnationer av olika slag.

Men nu äntligen kom ett avsnitt med lite ödmjuka huvudpersoner jag verkligen kan relatera till. I femte avsnittet (sändes måndag 2 mars), var det något så udda som hantverket och hantverkarens kärlek och respekt för ett gammalt hus som var det viktiga. Inspirerande och uppfriskande att se något som varken är ett nybygge på 300 kvm eller en shabby-chic-renoveringar driven av en smått besatt inredare och en undergiven utförare.

Rekommenderas! – sevärt och tänkvärt – och kul att även Gert Wingårdh tillstår att han gillar charmen i en hantverksmässigt genomförd Husdröm.

Detaljer som gör skillnad – del 3

Vinkelbodarnas vindskivorna är små, egentligen bara en vitmålad bräda som är uppdragen och indragen under den pappklädda, minimalt överkragande takskivan. Vindskivan är monterad med en liten distans som skapar en markerad skugga, men inte mer. Inga klumpiga täckplåtar som förvanskar mötet mellan tak och fasad, nej faktiskt inga plåtar alls. Här får pappen göra jobbet. Elegant, materialbesparande och förvånansvärt lätt att utföra när man väl förstått hur det ska göras.

Här är den ursprungliga gaveldetaljen och övriga sidor av taket:

Slide 1
Slide 2
Slide 3

Nedan följer några exempel på standarddetaljer för utformning av vindskivor (där tak möter gavelvägg). Under årens lopp har de här detaljerna ersatt de ursprungliga på alldeles för många hus i området. Vissa förvirrade husägare har till och med byggt ut taken med flera decimeter överhäng i god svensk liten-röd-stuga-tradition. Men då blir det tyvärr inte mycket kvar av den skarpskurna funkispärlan man fått att förvalta åt framtiden… Idag finns bara ett fåtal hus med originaldetaljer kvar, de flesta har förvanskats med onödiga plåtar enligt modern byggstandard. Det kanske kan få passera på nytt hus, men inte på en Vinkelbod.

mindrebradetaljer1
mindrebradetaljer2

Tillbaka till ursprunget alltså, eller som i fallet med vårt hus, rädda det som räddas kan! Redan första veckan i nya huset satte vi igång att riva och lägga om vårt läckande tak. Då fick vi också bekanta oss med just den här detaljen. Det visade sig att trots att själva taket var omlagt, pålagt, lappat och lagat i omgångar så var vissa kanter fortfarande de ursprungliga från 1942. Med en garanterad livslängd på 30 år på dagens takpapp så är det ju inte undra på att delar av vårt tak i princip omvandlades till molekyler när det hanterades bryskt nu lite drygt 80 år senare. Takpapp är och förblir ett material med en begränsad livslängd och som därmed måste kontrolleras regelbundet och bytas när den tjänat ut.

Här nedan är fyra exempel på hur träbiten som pappen ”rullas” runt i ursprungsdetaljen har utförts med olika grad av precision och kärlek under olika perioder av vårt hus historia. Den plana, svartfläckade ytan som ligger uppåt är alltså den som ansluter till råsponten (dvs till höger i detaljerna överst på sidan).

image
Från vänster till höger:
1. Den ursprungliga snickeridetaljen från 1942
2. Lite enklare från tillbyggnaden på 60-talet
3. Ännu enklare från lagning efter det
4. Vår egen nytillverkade bit, gjord av Nacka Snickeri och sen mycket väl linoljad.
(Bakom ligger en bit papp som också klarat sig oförskämt bra i många decennier.)

En arbetsbeskrivning av hur man fixar den svenska arkitekturhistoriens snyggaste vindskiva är nu också på gång!

Läs mer om viktiga detaljer här och här!

Tråkiga nyheter

När jag kom hem i eftermiddags möttes jag av otroligt tråkiga nyheter. Några inte alltför avlägsna grannar hade under dagen tagit ned i stort sett alla träd på sin tomt, inklusive vad som i mina ögon varit områdets absolut ståtligaste tall.
Nu är den omvandlad till en rishög och fyra-fem stockar. Tråkigt och kortsiktigt tycker jag. Jag räknade till minst 110 årsringar på stubben och som väntat hade tallen inte ett spår av röta eller andra skador. Den hade kunnat stå i hundra år till utan problem.

Mycket av Höjdhagens karaktär ligger i husen, men lika mycket av charmen finns i naturen, ståtliga evighetsträd som ekar och tallar, som när de tas ned, oftast helt i onödan, förändrar så mycket mer än bara den egna tomten.

Gjort är gjort och tallen kommer aldrig tillbaka. Tyvärr kommer varken vår generation och knappt nästa generation heller att få möjlighet att uppleva ett så stort träd på den platsen igen…

Lyckliga ekägare

Jag tänkte bara visa på utsikten från vår lilla gräsmatta – ja utsikten rakt uppåt alltså…

När vi köpte vårt hus var vi väl medvetna om de tre mäktiga ekarna som står på tomten. De är utan tvekan det största och häftigaste vi någonsin har ägt. Ekarna ingick ju i köpet och jag tror inte att vi betalade särskilt mycket extra för att få dom – kanske vårt bästa fynd någonsin!

På bilden ser ni förresten ”gammel-eken” i nederkant och ”fram-eken” (den som står på framsidan av huset) i överkant i ett fruset möte. Spännande att se om de någonsin kommer att mötas!

Nästa möbelprojekt…

De här spännande stolarna räddades från sophögen strax innan vår granne skulle göra sig av med dom.

Just dessa två stolarna är lite annorlunda jämfört med våra andra Grythyttan-möbler. Kanske är det riktiga Grythyttan av tidig modell, kanske nåt som gjorts nån annanstans? Förslag på datering eller tillverkare mottages gärna! Via Grythyttan Stålmöblers hemsida kan man hitta en fin översikt över hur deras klassiska modell A2 har utvecklats under de decennier som gått sen 30-talet. (Se sidan 12 i katalogen) Våra andra tre karmstolar har jag daterat till sent femtiotal, har jag för mig…

Vi har ju lite tidigare erfarenheter av Grythyttan-renovering så vi vet ungefär hur många timmar som väntar. Fast skippar vi att måla virket i år och bara linoljar det istället… och sen satsar på en lite mer ”shabby chic”-look på stålstommarna. Ja, då kanske paret kan bli klara till sommaren ändå!

 

 

Nu börjar vårbruket…

Uppdatering 9 mars
Härliga tider, idag var våren verkligen på besök, krokusarna sticker opp i gräsmattan och vi har lyckats få ner inte mindre än 20+20 plattor på nedfarten, titta så geggigt och fint! Notera soldiset och försök föreställa er gräs istället för lera mellan stenarna.

Slide 1

11 februari
Idag var en underbart solig dag. Vår i luften och inte nog med det, tjälen börjar gå ut marken och vår rätt hopplösa garagenedfart är nu både hopplös och kladdig, på gränsen till ofarbar. Men var lugn, det finns en plan för det också…

Våra lite yngre familjemedlemmar var redan igång och jobbade med geggamojja eller sov i barnvagnen, så vad skulle vi göra? Verktyg, material och våra visioner fanns faktiskt, för en gångs skull, alla på plats – och detta samtidigt som vi fick en timme över… Så vi satte igång att gräva!

Målet var att testa våra idéer om läggning och mönster för de återvunna betongplattorna från uteplatsen. De har vi tänkt köra på nedför backen i två gånger två rader. I varje rad läggs plattorna med en halv plattas mellanrum och de yttre raderna är också en halv platta förskjutna uppåt så riktningen blir inåt mitten, nedåt.  Raden med plattor längs kanten la jag dit när jag tjuvstartade vårbruket redan innan snön var borta. De gör bra nytta för nu rinner inte ytvattnet från nedfarten ned på betongplattan längre utan sipprar ned i skarvarna istället. Fyra plattor fick vi ned idag – sen vakna han som sov i barnvagnen…