Här bygger vi förbifarten!

I veckan har ett historiskt dåligt och tanklöst förslag på en Förbifart genom Höjdhagen sett dagens ljus. Det har visat sig bland handlingarna till kommunstyrelsens planutskotts nästa sammanträde 3/6. Där finns en utredning av möjliga dragningar av en ny Förbifart nordväst om Gustavsberg, gjord av kommunens tjänstemän på uppdrag av majoriteten i kommunstyrelsen, Allians för Värmdö.
I utredningen har man, på fullt allvar, undersökt möjligheten att dra en förbifart från Ekedal och längs med Gamla Vägen, rakt genom vårt fantastiska Höjdhagen…
Man häpnar, hur kan någon som jobbar med planering av kommunens bebyggelse ens tycka att det är värt att undersöka? Borde inte en grundutbildning för nyanställda tjänstemän innehålla minst en lektion i vad kommunen har som är värt att värna om?

Jag bjuder gärna in både tjänstemän och Allianspolitiker på en morgonpromenad längs nya Förbifarten!

Slide 1
Slide 2
Slide 3
Slide 4
Slide 5
Slide 6
Slide 7
Slide 8

Själva idén är ju som hämtad från 1960-talets glada framstegsanda. ”Vi river de gamla rucklen och bygger en fräsig Förbifart istället!” Känns det som framtiden tycker ni? När kommer de styrande i kommunen att inse att nya vägar inte är lösningen på en växande kommun? Värmdö behöver mer och smartare kollektivtrafik för att klara av den pågående stora utbyggnaden av Gustavsberg.

Det är dags att gräva ned alla planer på en ny väg som förstör både omistliga natur- och kulturvärden!

10

Så ta nu bifogade Bobbycar tillbaka till kommunhuset och tänk en tanke på framtidens Gustavsbergsbor – de kanske också vill ha en skog att leka i…

 

 

Kantsten på plats!

Häromveckan gjorde vi ett ryck och fick ned några stycken riktigt rejäla kantstenar i marken framför huset. Tanken är att det ska vara gräs på ena sidan och grus på andra sidan kantstenen. Gruset är inte riktigt där än men det kommer. Ärtsingel heter tydligen det vi ska ha och namnet säger ju faktiskt en hel del om både storlek och form…

Kantstenen i alla fall är ett par ordentliga pjäser, 130x300x1200mm och riktigt tunga as. Som tur var har vi starka grannar som kunde hjälpa till med det värsta lyftet. Ensam klarar jag inga lyft men väl att välta runt på dem, det har jag också provat, men lyfta på två är bättre…

Slide 1
Slide 2
Slide 3
Slide 4
Slide 5
Slide 6

Spännande nog så visade det sig att vår fina berghäll framför huset fortsatte lite längre ned i marken, vidare ända fram till tomtgränsen. Turligt nog fortsatte den på ungefär 30cm djup från gräsmattans överkant, så kantstenen står nu helt enkelt rakt upp och ned på berghällen och blir rätt så lagom hög. Ännu mer spännande var att vi dessutom hittade vår inkommande el, som grävdes om vintern 2012-2013.

Vadå tunna väggar?

Visst är det fascinerande hur olika man resonerat när man byggt hus förr och nu. Nu för tiden pratar vi mycket mer om energiförbrukning och isolering än man gjorde på 30-40-talet. Våra ytterväggar i Vinkelboden är ett skönt exempel på det. Väggarna är 130mm tjocka, och innehåller ingen isolering alls. Bara trä i lite olika former och storlekar:

Inifrån och ut:

12 Treetex

22 råspont

22 läkt och luftspalt

75 stående spontad plankstomme

25 H-panel & 30 H-läkt

Jag vill inte spekulera i vad en sån vägg har för U-värde, men jag gissar att det inte är så väldigt lågt. Kanske ungefär samma som våra vackra kopplade tvåglasfönster.

Det är förresten ännu en av anledningarna till att behålla sina gamla fönster!Är väggarna runt fönstren inte väldigt bra isolerade så gör liten eller ingen skillnad om man byter fönstren. 

Raka rör och skarpa vinklar

Ibland passar alla pusselbitar oväntat bra i det stora byggnadsvårdspusslet… Dagens utflykt ledde efter en hel del pusslande till en rejäl utökning av familjens stuprörsbestånd!

Rören är från 30-talet och har suttit på ett hus i närheten av Gnesta. Lite pusslande och lite linoljefärg så kommer de definitivt att pryda sin plats på Vinkelboden. Jag hittade säljaren via gruppen Byggnadsvård; diskussioner samt köp och sälj på Facebook och var även först till kvarn den här gången.

Slide 1
Slide 2
Slide 3
Slide 4

Svärfars släpkärra och ett inplanerat besök hos vänner i Stjärnhov var de sista pusselbitarna som behövdes… Så nu är rören äntligen våra! De trista falukorvsböjarna som sitter där idag blir lätta att byta bort. 

Bara en gammal bräda…

Gamla tiders teknik och hantverk upphör aldrig att fascinera. Vi har vid flera tillfällen varit tvungna att börja bryta och hacka och bända i tak och väggar i Vinkelboden. Huset har ju, innan vår tid, haft läck i taket på ett par ställen, och de har stått oåtgärdade under vad jag misstänker, mycket lång tid…

Ett gammalt trähus står onekligen pall för en hel del, men ett oåtgärdat, läckande tak kan på några vintrar ställa till det riktigt illa, åtminstone lokalt i huset… Vad läckande tak får för följder och vad vi gjort för att komma tillrätta med det kan jag skriva många inlägg om. Idag däremot, ville jag egentligen bara visa på vad som i princip varit räddningen för stora delar av vårt hus: en helt fantastisk virkeskvalitet i varenda liten brädlapp!

Slide 1
Slide 2
Slide 3
Slide 4

Titta noggrant på de två bitarna råspont ovan, en från 1942 och en från 2012. Samma dimensioner men olika träslag och en otrolig skillnad i virkeskvalitet. Den gamla brädan är furu och årsringarna är så många och så täta att de inte går att räkna ordentligt. Virket doftar fortfarande av träets egna impregnering, terpener har jag för mig att de kallas, trots att det alltså suttit inbyggt i vårt hus från 1940-talet till 2010-talet. På den sista bilden ser man dessutom tydliga spår av sågen som sågat upp brädan. Jag är ingen kännare av sågspår men gissar att det här handlar om virke från ett ramsågverk…

Den ljusare brädan är gran inköpt på bygghandeln i Mölnvik. Den håller samma dimensioner som den gamla, men titta på årsringarna! Det gör verkligen ont att byta ut högklassigt virke som det första mot snabvuxen splintved som det här. Samma sak med vikten, den gamla brädan väger nog 1,5-2 gånger så mycket som den nya, med en bräda i varje hand går tankarna snarast till balsaträ och modelltillverkning.  Ännu en gång vinner gammalt över nytt och man blir återigen varse att vi idag bara kan drömma om att få den kvalitet som förr fanns i det mesta. Jag älskar så klart att dra parallellen till jämförelsen mellan ett platsbyggt kök i trä från 40-talet och ett av dagens spånskivekök från möbeljätten eller nån av de andra köksskojarna.

Jag leker också gärna med tanken på vad som hade hänt med vårt läckande taket om det från början hade bestått av moderna skräpbrädor istället för de tätvuxna gamla. Hela taket hade varit ett enda hav av svart- vit och grönmögel… och då menar jag ännu mer än vad det var nu när vi började riva i det.

Även när man som jag rivit bort några bitar och sen ska göra sig av med dom är det skillnad på bräda och bräda… Men jag låter er gissa själva vilken som brinner längst och bäst och ger mest värme i kaminen!

”Svenskarnas drömhus” är inget nytt under solen

Dagens Nyheter rapporterar idag att Hemnet i en stor undersökning av trafiken och sökningarna på sin hemsida konstaterat följande: Svenskarnas drömhus är på 120 kvadrat, har fyra rum och ”ser ut som en faluröd funkislåda”. Artikeln illustreras med bilden här ovanför och dessutom lite ljusa och fräscha interiörbilder.

Men för oss i Höjdhagen är det ju ingen nyhet att det är så drömhuset ser ut. Här finns inte mindre än sjuttio faluröda funkislådor som stått och väntat sedan 40-talet…

Så välkomna till Höjdhagen alla drömmare!

Vill du veta mer så passa på att läsa Lennart Holms klassiska artikel Vinkelbodarna i Gustavsberg!

Valborg vid Strandvik

Vilken lyx att ha ett riktigt Valborgsfirande med brasa, kör och ett sprakande fyrverkeri precis in på knutarna!

Trots att själva huset Strandvik stått och förfallit ett bra tag nu så är det fortfarande en vacker fond till parken och Farstaviken. 

Värmdö kommun har nyligen återupptagit planarbetet med Strandvik och diskussionerna med markägaren JM. JM-företaget Seniorgården har planer på att exploatera parken med nya hus och göra Strandvik till seniorboende. Jag undrar hur det går med Valborgsfirandet då – om parken ska bli en halvprivat innergård?

Nästa gåta…

Min förra gåta med konstverket på den slammade fasaden var antingen för svår eller helt ointressant för läsekretsen – den renderade i alla fall inte i någon större debatt eller storm av inlägg. Jag har gett en sista ledtråd i kommentarsfältet men återgår nu till mer trygg mark: intressanta stenläggningar! Den här har jag hittat inte långt från där KFAI hade sitt kontor när det begav sig. Lite mer Söder om den platsen dessutom…

Skottkärror av varierande kvalitet…

Just nu finns tre skottkärror i familjens ägo. En är främst avsedd för barn att leka med geggamojja i, en är en renoverad gammal trotjänare, i tjock och fin plåt, som ingick i husköpet (min favorit så klart). En är en nästan ny skottkärra från Biltema, vinglig och bucklig efter första lasset stenar, punkterad, skev och allmänt hopplös. Ni får gissa själva vilken bild som visar vilken kärra… Efter en kort betänketid kommer här vårt enkla budskap:

1) Undvik billiga skottkärror från tex Biltema, de kan möjligtvis hålla för stora barn att leka med geggamojja i.

2)Du som har en gammal och trasig skottkärra bör tänka till en gång till innan den hamnar på tippen. Robustare grejer får man leta efter! Ofta går det fint att bara byta ut handtagen, bultarna eller hjulet eller vad det än är som är fel.

3)Har du en som du tänkt slänga, kan du istället få ge den till oss, vi har en lucka i vagnparken nu när vår Biltema-kärra får bli fågelbad istället…

Slide 1
Slide 2

Lite inspiration från 40-talet

Jag gjorde nyligen en djupdykning i ett välsorterat arkitekturbibliotek och en av skatterna jag fann var den här fantastiska lilla illustrationen. Den fanns  i en bok utgiven för bra länge sen, och det var en slags krönika över KF Arkitektkontors produktion, kanske rentav ett väldigt påkostat, dåtida reklamblad?

Teckningen visar i alla fall med en finstämd inlevelse hela det lilla liv som man på arkitektkontoret föreställde sig skulle kunna pågå i de nybyggda Vinkelbodarna, då nån gång på 1940-talet. Visst ser det trivsamt ut!

Tiderna förändras snabbt ibland och en familjs krav på sitt boende också. Redan på 1960-talet räknade man Vinkelbodarnas 55 kvadratmeter som för lite och husen har också växt på många olika sätt sen dess. Idag är de flesta Vinkelbodarna utbyggda med åtminstone ett rum till. Inte sällan är det just den utbyggnad på ca 20kvm, med ett eller två sovrum, som fanns inritad på den ursprungliga planen. De flesta har också tagit bort väggen mellan kök och matplats för att få ett större kök med bättre möjligheter till social matlagning. Men än så länge finns det i alla fall ett par stycken ursprungliga  ”2 rum och kök” kvar i Höjdhagen, kanske även något med ursprungligt kök och matplats kvar?

Finns det huset tycker i alla fall jag att det snarast skulle köpas in av kommunen, göras till byggnadsminne illa kvickt och sen hyras ut till den nuvarande ägaren… Men då alltså med tillvaron som en ”Vinkelbod original” tryggad för all framtid!