Etikettarkiv: historia

3-årsjubileum med Före-bilder

Jo minsann – vi har just kommit på att det just idag 1/8 är på dagen tre år sedan vi fick tillträde till vår Vinkelbod i Höjdhagen! Den 1 augusti 2012 började vi med buller och bång att riva ut badrummet, lägga om taket, byta all el och all VVS, tömma källaren på härliga ruttna träsaker, rödfärga huset och upptäcka den övervuxna trädgården – för att så småningom också flytta in…

Men har en dessutom tänkt att ha en blogg om sin renovering, vad är det första en ska ägna sig åt? Jo, att lägga upp de där häpnadsväckande före-och-efter-bilderna av den fantastiska skillnaden mellan innan renovering och efter! Vi har varit lite halvbra på just det men nyligen så hittade jag faktiskt en liten bildskatt som nu får bli inledningen till höstens Före-och-Efter-kavalkad.

Här kommer alltså lite bilder från strax innan vi slog till och köpte Vinkelboden. Stora bilden är dessutom den som var det första vi såg av huset på Hemnet. Kanske var den bilden också en bidragande faktor till att huset blev vårt – det blev ju inte direkt någon hetsig budgivning om just det här objektet.

Håll till godo! Vi börjar vår Före-och-Efter-resa med en rundtur strax före vår tid.

Slide 1
Slide 2
Slide 3
Slide 4
Slide 5
Slide 6
Slide 7
Slide 8
Slide 9
Slide 10
Slide 11
Slide 12
Slide 13
Slide 14
Slide 15
Slide 16

Före och efter? – nej än så länge tack och lov bara före. Tack Wallenbergs Fastighetsförmedling för det unika fotomaterialet.

Ett kulturarv som försvinner

I senaste NVP finns en artikel med den braskande rubriken ovan – ”Ett kulturarv som försvinner”. Ett kulturhistoriskt mycket värdefullt tegeltak har nu hamnat på soptippen helt i onödan – och ersatts av nytillverkade betongpannor.

Ännu en gång blir riksintresset Gustavsbergs porslinsfabrik naggat i kanten. Orsaken verkar vara lika delar okunskap och ointresse hos fastighetsägaren tillsammans med en långt gången brist på information från kommunens sida.

Kan inte kommunen åtminstone försöka värna de kvarvarande tegeltaken med Chamottetegelpannor? Tillverkade här i Gustavsberg… Jo det är hög tid att börja informationskampanjen nu! Fastighetsägare måste upplysas om vad de får och inte får göra, husen måste märkas ut med skyltar och plaketter, nya informationstavlor tas fram och Gustavsbergs alla skolbarn vallas runt och utbildas i sin lokala historia.

Det är trist när okunskap och klantighet får följder som är omöjliga att laga eller återställa. Men tyvärr är det inte bara enskilda fastighetsägare eller föreningar som saknar kunskap och förståelse för det kulturhistoriska riksintresset. Sommaren 2013 revs en ovanligt gedigen ekonomibyggnad längs Gamla vägen i Höjdhagen. En enkel men vacker länga som fastighetsägaren lämnat åt förfallet. Huset hade handsmidda beslag på portarna och samma typ av tegeltak som det som nu hamnade på soptippen. Rivningslov gavs utan större eftertanke och så försvann ännu en liten del av riksintresset i en hög med damm – trots dåvarande kommunantikvariens protester.

Sommarvandring

Igår deltog jag och delar av familjen i Värmdö kommuns och kulturenhetens förträffliga initiativ med sommarvandringar.  Kommunantikvarien Ewa Juneborg och landskapsarkitekt Anna Enberg från Värmdö kommun berättade och förklarade mer om funktionalismen och det gröna kulturarvet i tre klassiska områden i Gustavsberg – Höjdhagen, Grindstugärde och Hästhagen. Kommunens sommarvandringar är enkelt sätt att lära sig mer om sin närmiljö. Det finns några chanser kvar i år  – läs mer om vilka platser och datum som gäller på kommunens hemsida.

Slide 1
Slide 2
Slide 3
Slide 4
Slide 5

Förutom ny kunskap om närmiljön så fick jag också veta att kommunen inventerat alla ekar i centrala Gustavsberg. Alla ekar med en diameter på över en meter ska man då ha kikat extra noga på och sett till att märka ut. Jaså sa ja, men hos oss har ni inte varit – vår stora ek är mer än 1m i diameter, tror jag i alla fall… Osäker på den exakta storleken på vår största ek skyndade jag sen hem och mätte den i augustimörkret… och ja den var faktiskt lite mer än 1m i diameter! Så nu får allt kommunen komma och inventera – tänk om vi har Gustavsbergs största privatägda ek? Vilken ära…

Sommarvandringar 2015

Ni har väl inte missat Värmdö kommuns sommarvandringar 2015? Det är Kultur- och Fritidsenheten som delar med sig av sina kunskaper om de unika natur- och kulturmiljöerna som finns i kommunen. Läs mer på Värmdö kommuns hemsida!

Särskilt intressant är så klart vandringen onsdag 19 augusti som inleds uppe hos oss i Höjdhagen. Vi ses!

Gustavsbergs gröna kulturmiljöer II, tema: funktionalism 

Onsdag 19 augusti kl. 19.00 – 20.30 Vandring i Gustavsberg där vi tittar på de gröna bruksmiljöerna och funktionalismens bostadsområden. Vi besöker flera av Gustavsbergs kulturhistoriska områden och ser här hur man har hanterat grönskan och naturen i planeringen och gestaltningen. Det gäller både de äldre bruksgatorna och de funktionalistiska områden som ritades av arkitekten Olle Thunström från 1930-1960-tal.

Samling: Korsningen Höjdhagsvägen – Formarstigen, Gustavsberg, kl. 19.00. Pris: 80 kr betalas kontant på plats. Ciceroner: Anna Enberg, landskapsarkitekt och Ewa Juneborg, kommunantikvarie. Arr. Värmdö Kultur- och fritidsavdelning.

”Svenskarnas drömhus” är inget nytt under solen

Dagens Nyheter rapporterar idag att Hemnet i en stor undersökning av trafiken och sökningarna på sin hemsida konstaterat följande: Svenskarnas drömhus är på 120 kvadrat, har fyra rum och ”ser ut som en faluröd funkislåda”. Artikeln illustreras med bilden här ovanför och dessutom lite ljusa och fräscha interiörbilder.

Men för oss i Höjdhagen är det ju ingen nyhet att det är så drömhuset ser ut. Här finns inte mindre än sjuttio faluröda funkislådor som stått och väntat sedan 40-talet…

Så välkomna till Höjdhagen alla drömmare!

Vill du veta mer så passa på att läsa Lennart Holms klassiska artikel Vinkelbodarna i Gustavsberg!

Lite inspiration från 40-talet

Jag gjorde nyligen en djupdykning i ett välsorterat arkitekturbibliotek och en av skatterna jag fann var den här fantastiska lilla illustrationen. Den fanns  i en bok utgiven för bra länge sen, och det var en slags krönika över KF Arkitektkontors produktion, kanske rentav ett väldigt påkostat, dåtida reklamblad?

Teckningen visar i alla fall med en finstämd inlevelse hela det lilla liv som man på arkitektkontoret föreställde sig skulle kunna pågå i de nybyggda Vinkelbodarna, då nån gång på 1940-talet. Visst ser det trivsamt ut!

Tiderna förändras snabbt ibland och en familjs krav på sitt boende också. Redan på 1960-talet räknade man Vinkelbodarnas 55 kvadratmeter som för lite och husen har också växt på många olika sätt sen dess. Idag är de flesta Vinkelbodarna utbyggda med åtminstone ett rum till. Inte sällan är det just den utbyggnad på ca 20kvm, med ett eller två sovrum, som fanns inritad på den ursprungliga planen. De flesta har också tagit bort väggen mellan kök och matplats för att få ett större kök med bättre möjligheter till social matlagning. Men än så länge finns det i alla fall ett par stycken ursprungliga  ”2 rum och kök” kvar i Höjdhagen, kanske även något med ursprungligt kök och matplats kvar?

Finns det huset tycker i alla fall jag att det snarast skulle köpas in av kommunen, göras till byggnadsminne illa kvickt och sen hyras ut till den nuvarande ägaren… Men då alltså med tillvaron som en ”Vinkelbod original” tryggad för all framtid!

Vinkelbodarna i Gustavsberg

I god folkbildande anda har jag idag skrivit av innehållet i en av de första artiklarna jag fick tag på i ämnet vinkelbodar och Höjdhagen. Nedanstående lilla hyllning till vårt område är skriven av Byggnadsstyrelsens legendariske chef arkitekten Lennart Holm. Artikeln är hämtad från boken ”HUS – 27 arkitekters val ur svensk byggnadskonst” från 1965 där dåtida svenska arkitektkändisar har valt ut och beskrivit sina favoriter. Den hamnade i mina händer tack vare min mycket hedervärde och mycket seniore kollega Harald.

Vinkelbodarna i Gustavsberg
LENNART HOLM

Jag kan tvivla på spontaniteten i mitt val av arkitektoniska favoriter. Alltför ofta finner jag någon annan grina bakom husknuten, t.ex. någon av dem som mer än andra försökt förmå mig att självständigt uppleva och värdera arkitektur: Nils Ahrbom eller Erik Lundberg. Men jag kan inte rubbas i min tillförsikt till den arbetsmetod som jag spårar hos mina favoriter. Mitt exempel får därför mera tyngd som metod än som resultat. – Det är problemlösningen som är skön.
Problemet var detta. Gustavsberg har ett utsatt läge. Stockholms rika arbetsmarknad lockar, nu som då, på trettiotalet. För den industri, som KF då nyligen övertagit och som nu skulle expanderas till en prisbildande marknadskomponent, gällde det att skapa reella värden som arbetskraften kunde väga mot storstadens dragningskraft. Ett sådant värde var den interna demokratin, försöket att göra varje arbetsinsats intressant, viktig, skapande. Ett annat var bostadsförsörjningen och dess kollektiva service. Att i en tid, då ett rum och kök i en hyreskasern ännu var en dyr familjebostad, kunna erbjuda industriarbetarna egnahem om 2 rum och kök blev uppgiften som KF :s arkitektkontor skulle lösa.
Ett villkor var ett ekonomiskt markutnyttjande. Råmarken var väl inte så dyr, men gator och ledningar måste utnyttjas hårt. Husen måste ligga tätt. En genomgång av den gängse småhusproduktionens typer, som arkitektkontoret gjorde, visade inga varianter lämpade för ett samhälleligt byggnadssätt. Radhuset, som Stockholmsutställningen propagerat för och som KF just provat på Kvarnholmen, mötte ännu psykologiskt motstånd. Vinkelhuset, som skyddade sitt eget uterum, krävde föga utrymme. Kunde det också bli en bra bostad? Och en acceptabel gestalt?
Ett annat villkor var att utnyttja en ny produktionsteknik på ett för stunden maximalt sätt. Det var inte detsamma som att låtsas industriell form – det var att acceptera förenklat hantverk. Det var också att inse den nya frihetsgrad i planlösningen som centralvärmen gav – något som inte heller hade hunnit sätta spår i den gängse småhusproduktionen.
Så sållades vinkelbodarna i Höjdhagen fram, mellan vilja och kunna. Planlösningen fick utgå från att även 2 rum och kök är en otillräcklig familjebostad. Kökets matplats skiljs ut för att också kunna tjäna som sovalkov. Tillbyggnadsmöjligheter redovisas redan i grundplanen; och tomtutrymme reserveras. Köks- och sanitetsutrustning ligger över trettitalsstandard. Intervjuundersökningar som gjordes i Gustavsbergs bostäder i femtitalets början visade ändå hur urvuxna husen hunnit bli. Familjebostaden är idag ett betydligt större och mer sammansatt maskineri. Men vinkelbodarna tillhör de första realiserade försöken att behandla bostaden som ett redskap för familjelivets funktioner, även där de ekonomiska ramarna var trånga.
Storheten i Olof Thunströms Höjdhagen ligger för mig i den restlösa konsekvensen från detalj till helhet. Stadsplan och takfotsdetalj har ett direkt och påtagligt samband, är liksom alla andra enskildheter vägda på den guldvåg som heter resursernas optimala utnyttjande. Under detta starka tryck har arkitekten skakat av sig varje band av historisk eller modernistisk ”stil” och skapat ett av de få självklara tilläggen till den svenska bruksarkitekturens tradition.

Slide 1
Slide 2
Slide 3


Bildtext bild 2,3,4
Bottenplan, takfotsdetaljer och situationsplan till Olof Thunströms vinkelbodar i Höjdhagen, byggda av KF i början av 30-talet.

Bildtext bild 4
l planen redovisas en för tiden framsynt familjebostad om två rum och kök där matplatsen kan användas som sovalkov. En eventuell tillbyggnad med två rum redovisas också. Uteplatsen i vinkeln blir ett allrum under den vackra årstiden.

Fabrik i förändring

En kvällstur med barnvagnen i veckan som gått förde oss ned till och runt på fabriksområdet i Gustavsberg. Verkligen oväntat att se ett så kraftfullt intresse för industrihistoriska kulturmiljöer hos sonen i så unga år!

Det händer i alla fall mycket på fabriksområdet. 2500 nya bostäder ska byggas, alla de stora jättarna är där med sina byggsystem och gör det de brukar. Billigast möjliga lösningar som ser maximalt ljusa och fräscha ut i mäklarnas annonser… Synd att inte ett enda nytt hus blir ett tegelhus. Alla de gamla är ju av tegel och fasadmaterial sägs ju vara en av de saker man kan styra i detaljplanen.
Den gamla mäktiga sanitetsporslinsfabriken (tror jag) ska i alla fall omvandlas av en lokal aktör, Blå Eken, och kanske, kanske är det en liten ljusglimt i det arkitektoniska mörkret. De har ju i alla fall något spännande att utgå ifrån – så får vi se hur de förvaltar betongstommen som ni ser på bilderna. Snart är det nämligen bara stommen kvar av fabriken…

Slide 1
Slide 2
Slide 3
Slide 4
Slide 5
Slide 6
Slide 7
Slide 8
Slide 9
Slide 10
Slide 11
Slide 12
Slide 13

De sista bilderna visar en annan del av området, nån slags industrihall som verkar på god väg att bli till något helt annat, festligt att dörren står kvar men inte väggen.

Läs förresten mer ljuvlig mäklarprosa och en del vibrerande brösttoner om hur fantastiskt det kommer att bli på nya fabriksområdet här: www.gustavsberg.nu.

Detaljer som gör skillnad – del 3

Vinkelbodarnas vindskivorna är små, egentligen bara en vitmålad bräda som är uppdragen och indragen under den pappklädda, minimalt överkragande takskivan. Vindskivan är monterad med en liten distans som skapar en markerad skugga, men inte mer. Inga klumpiga täckplåtar som förvanskar mötet mellan tak och fasad, nej faktiskt inga plåtar alls. Här får pappen göra jobbet. Elegant, materialbesparande och förvånansvärt lätt att utföra när man väl förstått hur det ska göras.

Här är den ursprungliga gaveldetaljen och övriga sidor av taket:

Slide 1
Slide 2
Slide 3

Nedan följer några exempel på standarddetaljer för utformning av vindskivor (där tak möter gavelvägg). Under årens lopp har de här detaljerna ersatt de ursprungliga på alldeles för många hus i området. Vissa förvirrade husägare har till och med byggt ut taken med flera decimeter överhäng i god svensk liten-röd-stuga-tradition. Men då blir det tyvärr inte mycket kvar av den skarpskurna funkispärlan man fått att förvalta åt framtiden… Idag finns bara ett fåtal hus med originaldetaljer kvar, de flesta har förvanskats med onödiga plåtar enligt modern byggstandard. Det kanske kan få passera på nytt hus, men inte på en Vinkelbod.

mindrebradetaljer1
mindrebradetaljer2

Tillbaka till ursprunget alltså, eller som i fallet med vårt hus, rädda det som räddas kan! Redan första veckan i nya huset satte vi igång att riva och lägga om vårt läckande tak. Då fick vi också bekanta oss med just den här detaljen. Det visade sig att trots att själva taket var omlagt, pålagt, lappat och lagat i omgångar så var vissa kanter fortfarande de ursprungliga från 1942. Med en garanterad livslängd på 30 år på dagens takpapp så är det ju inte undra på att delar av vårt tak i princip omvandlades till molekyler när det hanterades bryskt nu lite drygt 80 år senare. Takpapp är och förblir ett material med en begränsad livslängd och som därmed måste kontrolleras regelbundet och bytas när den tjänat ut.

Här nedan är fyra exempel på hur träbiten som pappen ”rullas” runt i ursprungsdetaljen har utförts med olika grad av precision och kärlek under olika perioder av vårt hus historia. Den plana, svartfläckade ytan som ligger uppåt är alltså den som ansluter till råsponten (dvs till höger i detaljerna överst på sidan).

image
Från vänster till höger:
1. Den ursprungliga snickeridetaljen från 1942
2. Lite enklare från tillbyggnaden på 60-talet
3. Ännu enklare från lagning efter det
4. Vår egen nytillverkade bit, gjord av Nacka Snickeri och sen mycket väl linoljad.
(Bakom ligger en bit papp som också klarat sig oförskämt bra i många decennier.)

En arbetsbeskrivning av hur man fixar den svenska arkitekturhistoriens snyggaste vindskiva är nu också på gång!

Läs mer om viktiga detaljer här och här!

Detaljer som gör skillnad – del 2

Här kommer den spännande fortsättningen på Detaljer som gör skillnad – del 1. Där berättade jag lite om den första ritningen vi hittade i Arkitekturmuséets ritningsarkiv. 

Den andra ritningen däremot är ett mer oväntat val, och det är också utifrån den som jag formulerar det här inlägget. Ritningen består av tekniska snitt genom tre olika situationer där yttervägg möter tak. Där den första ritningen beskriver huset som helhet är den andra däremot en riktig djupdykning in i hur man faktiskt ska sätta ihop de olika träbitarna vid ett par olika situationer.

Detalj_Höjdhagen_skala_1-1

Den här fokuseringen på mötet mellan tak och vägg gjorde mig först förvånad. Varför finns just den ritningen sparad i arkivet? Men det var innan jag bekantat mig mer med vårt hus och de andra husen i området. Det visade sig snart att vårt hus, älskat men vanskött under många år, var ett av få som också hade kvar de ursprungliga takdetaljerna vi ser på ritningen.

Vad är det som är så speciellt med det då? Egentligen är det inte så komplicerat utan en enkel och praktisk, ja rentav hantverkarvänlig, lösning som Thunström och hans kollegor valde till husen i Höjdhagen, nån gång i mitten av trettiotalet.

Här är några bilder som visar på skillnaden i uttryck mellan de hus som har kvar den ursprungliga lösningen och de som förvanskats med olika täckplåtar i mötet mellan tak och vägg.

IMG_5122IMG_5121IMG_5122IMG_5120
IMG_2476
IMG_5123

Den ursprungliga lösningen (bilderna till vänster) tycker jag är ett mycket elegant möte. Taket upplevs som en enkel pappklädd skiva som sticker ut och ned en lite bit över vindskivornas vita (nåja…) trä. Takskivan rår bara en fem centimeter över vindskivorna som i sin tur är satta så nära fasadlivet som det bara går. Resultatet är en liten takdetalj med ett nästan minimalt taksprång. Tack vare det blygsamma taksprånget framstår husen mer som skarpskurna geometriska former än som vanliga röda stugor.

Om det är funktionellt med så små taksprång eller inte kan diskuteras, men att taken inte sticker ut mer än en dryg decimeter från väggarna bidrar onekligen till husens ovanliga karaktär. Faktiskt så mycket att det är den enda ritningen förutom planen som finns arkiverad (vad vi vet).

Vindskivorna är nästan minimalt små, uppdragna och indragna in under den utskjutande takskivan. I och med att man använder papp istället för lösningar med täckande plåtar sparade man in både på materialkostnad och en eventuell plåtslagare. Argument som är giltiga än idag. Det är varken svårare eller dyrare att behålla eller återskapa den rätta takdetaljen – tvärtom gick det väldigt lätt när vi la om taket och renoverade takfötterna 2012! Det handlar bara om att veta hur och varför man ska göra det. Varför har jag just berättat om – och hur kommer i nästa inlägg. Då ska jag även visa några före och efter-bilder på våra restaurerade takdetaljer!