Etikettarkiv: Höjdhagen

Sommarvandring

Igår deltog jag och delar av familjen i Värmdö kommuns och kulturenhetens förträffliga initiativ med sommarvandringar.  Kommunantikvarien Ewa Juneborg och landskapsarkitekt Anna Enberg från Värmdö kommun berättade och förklarade mer om funktionalismen och det gröna kulturarvet i tre klassiska områden i Gustavsberg – Höjdhagen, Grindstugärde och Hästhagen. Kommunens sommarvandringar är enkelt sätt att lära sig mer om sin närmiljö. Det finns några chanser kvar i år  – läs mer om vilka platser och datum som gäller på kommunens hemsida.

Slide 1
Slide 2
Slide 3
Slide 4
Slide 5

Förutom ny kunskap om närmiljön så fick jag också veta att kommunen inventerat alla ekar i centrala Gustavsberg. Alla ekar med en diameter på över en meter ska man då ha kikat extra noga på och sett till att märka ut. Jaså sa ja, men hos oss har ni inte varit – vår stora ek är mer än 1m i diameter, tror jag i alla fall… Osäker på den exakta storleken på vår största ek skyndade jag sen hem och mätte den i augustimörkret… och ja den var faktiskt lite mer än 1m i diameter! Så nu får allt kommunen komma och inventera – tänk om vi har Gustavsbergs största privatägda ek? Vilken ära…

Sommarvandringar 2015

Ni har väl inte missat Värmdö kommuns sommarvandringar 2015? Det är Kultur- och Fritidsenheten som delar med sig av sina kunskaper om de unika natur- och kulturmiljöerna som finns i kommunen. Läs mer på Värmdö kommuns hemsida!

Särskilt intressant är så klart vandringen onsdag 19 augusti som inleds uppe hos oss i Höjdhagen. Vi ses!

Gustavsbergs gröna kulturmiljöer II, tema: funktionalism 

Onsdag 19 augusti kl. 19.00 – 20.30 Vandring i Gustavsberg där vi tittar på de gröna bruksmiljöerna och funktionalismens bostadsområden. Vi besöker flera av Gustavsbergs kulturhistoriska områden och ser här hur man har hanterat grönskan och naturen i planeringen och gestaltningen. Det gäller både de äldre bruksgatorna och de funktionalistiska områden som ritades av arkitekten Olle Thunström från 1930-1960-tal.

Samling: Korsningen Höjdhagsvägen – Formarstigen, Gustavsberg, kl. 19.00. Pris: 80 kr betalas kontant på plats. Ciceroner: Anna Enberg, landskapsarkitekt och Ewa Juneborg, kommunantikvarie. Arr. Värmdö Kultur- och fritidsavdelning.

”Svenskarnas drömhus” är inget nytt under solen

Dagens Nyheter rapporterar idag att Hemnet i en stor undersökning av trafiken och sökningarna på sin hemsida konstaterat följande: Svenskarnas drömhus är på 120 kvadrat, har fyra rum och ”ser ut som en faluröd funkislåda”. Artikeln illustreras med bilden här ovanför och dessutom lite ljusa och fräscha interiörbilder.

Men för oss i Höjdhagen är det ju ingen nyhet att det är så drömhuset ser ut. Här finns inte mindre än sjuttio faluröda funkislådor som stått och väntat sedan 40-talet…

Så välkomna till Höjdhagen alla drömmare!

Vill du veta mer så passa på att läsa Lennart Holms klassiska artikel Vinkelbodarna i Gustavsberg!

Lite inspiration från 40-talet

Jag gjorde nyligen en djupdykning i ett välsorterat arkitekturbibliotek och en av skatterna jag fann var den här fantastiska lilla illustrationen. Den fanns  i en bok utgiven för bra länge sen, och det var en slags krönika över KF Arkitektkontors produktion, kanske rentav ett väldigt påkostat, dåtida reklamblad?

Teckningen visar i alla fall med en finstämd inlevelse hela det lilla liv som man på arkitektkontoret föreställde sig skulle kunna pågå i de nybyggda Vinkelbodarna, då nån gång på 1940-talet. Visst ser det trivsamt ut!

Tiderna förändras snabbt ibland och en familjs krav på sitt boende också. Redan på 1960-talet räknade man Vinkelbodarnas 55 kvadratmeter som för lite och husen har också växt på många olika sätt sen dess. Idag är de flesta Vinkelbodarna utbyggda med åtminstone ett rum till. Inte sällan är det just den utbyggnad på ca 20kvm, med ett eller två sovrum, som fanns inritad på den ursprungliga planen. De flesta har också tagit bort väggen mellan kök och matplats för att få ett större kök med bättre möjligheter till social matlagning. Men än så länge finns det i alla fall ett par stycken ursprungliga  ”2 rum och kök” kvar i Höjdhagen, kanske även något med ursprungligt kök och matplats kvar?

Finns det huset tycker i alla fall jag att det snarast skulle köpas in av kommunen, göras till byggnadsminne illa kvickt och sen hyras ut till den nuvarande ägaren… Men då alltså med tillvaron som en ”Vinkelbod original” tryggad för all framtid!

Vinkelbodarna i Gustavsberg

I god folkbildande anda har jag idag skrivit av innehållet i en av de första artiklarna jag fick tag på i ämnet vinkelbodar och Höjdhagen. Nedanstående lilla hyllning till vårt område är skriven av Byggnadsstyrelsens legendariske chef arkitekten Lennart Holm. Artikeln är hämtad från boken ”HUS – 27 arkitekters val ur svensk byggnadskonst” från 1965 där dåtida svenska arkitektkändisar har valt ut och beskrivit sina favoriter. Den hamnade i mina händer tack vare min mycket hedervärde och mycket seniore kollega Harald.

Vinkelbodarna i Gustavsberg
LENNART HOLM

Jag kan tvivla på spontaniteten i mitt val av arkitektoniska favoriter. Alltför ofta finner jag någon annan grina bakom husknuten, t.ex. någon av dem som mer än andra försökt förmå mig att självständigt uppleva och värdera arkitektur: Nils Ahrbom eller Erik Lundberg. Men jag kan inte rubbas i min tillförsikt till den arbetsmetod som jag spårar hos mina favoriter. Mitt exempel får därför mera tyngd som metod än som resultat. – Det är problemlösningen som är skön.
Problemet var detta. Gustavsberg har ett utsatt läge. Stockholms rika arbetsmarknad lockar, nu som då, på trettiotalet. För den industri, som KF då nyligen övertagit och som nu skulle expanderas till en prisbildande marknadskomponent, gällde det att skapa reella värden som arbetskraften kunde väga mot storstadens dragningskraft. Ett sådant värde var den interna demokratin, försöket att göra varje arbetsinsats intressant, viktig, skapande. Ett annat var bostadsförsörjningen och dess kollektiva service. Att i en tid, då ett rum och kök i en hyreskasern ännu var en dyr familjebostad, kunna erbjuda industriarbetarna egnahem om 2 rum och kök blev uppgiften som KF :s arkitektkontor skulle lösa.
Ett villkor var ett ekonomiskt markutnyttjande. Råmarken var väl inte så dyr, men gator och ledningar måste utnyttjas hårt. Husen måste ligga tätt. En genomgång av den gängse småhusproduktionens typer, som arkitektkontoret gjorde, visade inga varianter lämpade för ett samhälleligt byggnadssätt. Radhuset, som Stockholmsutställningen propagerat för och som KF just provat på Kvarnholmen, mötte ännu psykologiskt motstånd. Vinkelhuset, som skyddade sitt eget uterum, krävde föga utrymme. Kunde det också bli en bra bostad? Och en acceptabel gestalt?
Ett annat villkor var att utnyttja en ny produktionsteknik på ett för stunden maximalt sätt. Det var inte detsamma som att låtsas industriell form – det var att acceptera förenklat hantverk. Det var också att inse den nya frihetsgrad i planlösningen som centralvärmen gav – något som inte heller hade hunnit sätta spår i den gängse småhusproduktionen.
Så sållades vinkelbodarna i Höjdhagen fram, mellan vilja och kunna. Planlösningen fick utgå från att även 2 rum och kök är en otillräcklig familjebostad. Kökets matplats skiljs ut för att också kunna tjäna som sovalkov. Tillbyggnadsmöjligheter redovisas redan i grundplanen; och tomtutrymme reserveras. Köks- och sanitetsutrustning ligger över trettitalsstandard. Intervjuundersökningar som gjordes i Gustavsbergs bostäder i femtitalets början visade ändå hur urvuxna husen hunnit bli. Familjebostaden är idag ett betydligt större och mer sammansatt maskineri. Men vinkelbodarna tillhör de första realiserade försöken att behandla bostaden som ett redskap för familjelivets funktioner, även där de ekonomiska ramarna var trånga.
Storheten i Olof Thunströms Höjdhagen ligger för mig i den restlösa konsekvensen från detalj till helhet. Stadsplan och takfotsdetalj har ett direkt och påtagligt samband, är liksom alla andra enskildheter vägda på den guldvåg som heter resursernas optimala utnyttjande. Under detta starka tryck har arkitekten skakat av sig varje band av historisk eller modernistisk ”stil” och skapat ett av de få självklara tilläggen till den svenska bruksarkitekturens tradition.

Slide 1
Slide 2
Slide 3


Bildtext bild 2,3,4
Bottenplan, takfotsdetaljer och situationsplan till Olof Thunströms vinkelbodar i Höjdhagen, byggda av KF i början av 30-talet.

Bildtext bild 4
l planen redovisas en för tiden framsynt familjebostad om två rum och kök där matplatsen kan användas som sovalkov. En eventuell tillbyggnad med två rum redovisas också. Uteplatsen i vinkeln blir ett allrum under den vackra årstiden.

Man vet att man bor på landet när…

… det här är sällskapet man har till frukostflingorna. Fyra eller fem rådjur som travar runt nere på vägen! Så praktiskt med asfalterade vägar, lättare än att ta sig fram i skogen. Ryktet säger att det är någon i området som lägger ut mat till rådjuren på vintern. Inte undra på att de blir stamgäster då. Men är det verkligen bra?

Härom året hade vi besök från Tyskland på senvintern, och just den dagen hade vi även fem rådjur i trädgården. ”It’s fantastic, Bambis everywhere!” var vår tyska kompis slutsats.

Tråkiga nyheter

När jag kom hem i eftermiddags möttes jag av otroligt tråkiga nyheter. Några inte alltför avlägsna grannar hade under dagen tagit ned i stort sett alla träd på sin tomt, inklusive vad som i mina ögon varit områdets absolut ståtligaste tall.
Nu är den omvandlad till en rishög och fyra-fem stockar. Tråkigt och kortsiktigt tycker jag. Jag räknade till minst 110 årsringar på stubben och som väntat hade tallen inte ett spår av röta eller andra skador. Den hade kunnat stå i hundra år till utan problem.

Mycket av Höjdhagens karaktär ligger i husen, men lika mycket av charmen finns i naturen, ståtliga evighetsträd som ekar och tallar, som när de tas ned, oftast helt i onödan, förändrar så mycket mer än bara den egna tomten.

Gjort är gjort och tallen kommer aldrig tillbaka. Tyvärr kommer varken vår generation och knappt nästa generation heller att få möjlighet att uppleva ett så stort träd på den platsen igen…