Etikettarkiv: renovering

Raka rör och skarpa vinklar

Ibland passar alla pusselbitar oväntat bra i det stora byggnadsvårdspusslet… Dagens utflykt ledde efter en hel del pusslande till en rejäl utökning av familjens stuprörsbestånd!

Rören är från 30-talet och har suttit på ett hus i närheten av Gnesta. Lite pusslande och lite linoljefärg så kommer de definitivt att pryda sin plats på Vinkelboden. Jag hittade säljaren via gruppen Byggnadsvård; diskussioner samt köp och sälj på Facebook och var även först till kvarn den här gången.

Slide 1
Slide 2
Slide 3
Slide 4

Svärfars släpkärra och ett inplanerat besök hos vänner i Stjärnhov var de sista pusselbitarna som behövdes… Så nu är rören äntligen våra! De trista falukorvsböjarna som sitter där idag blir lätta att byta bort. 

Detaljer som gör skillnad – del 3

Vinkelbodarnas vindskivorna är små, egentligen bara en vitmålad bräda som är uppdragen och indragen under den pappklädda, minimalt överkragande takskivan. Vindskivan är monterad med en liten distans som skapar en markerad skugga, men inte mer. Inga klumpiga täckplåtar som förvanskar mötet mellan tak och fasad, nej faktiskt inga plåtar alls. Här får pappen göra jobbet. Elegant, materialbesparande och förvånansvärt lätt att utföra när man väl förstått hur det ska göras.

Här är den ursprungliga gaveldetaljen och övriga sidor av taket:

Slide 1
Slide 2
Slide 3

Nedan följer några exempel på standarddetaljer för utformning av vindskivor (där tak möter gavelvägg). Under årens lopp har de här detaljerna ersatt de ursprungliga på alldeles för många hus i området. Vissa förvirrade husägare har till och med byggt ut taken med flera decimeter överhäng i god svensk liten-röd-stuga-tradition. Men då blir det tyvärr inte mycket kvar av den skarpskurna funkispärlan man fått att förvalta åt framtiden… Idag finns bara ett fåtal hus med originaldetaljer kvar, de flesta har förvanskats med onödiga plåtar enligt modern byggstandard. Det kanske kan få passera på nytt hus, men inte på en Vinkelbod.

mindrebradetaljer1
mindrebradetaljer2

Tillbaka till ursprunget alltså, eller som i fallet med vårt hus, rädda det som räddas kan! Redan första veckan i nya huset satte vi igång att riva och lägga om vårt läckande tak. Då fick vi också bekanta oss med just den här detaljen. Det visade sig att trots att själva taket var omlagt, pålagt, lappat och lagat i omgångar så var vissa kanter fortfarande de ursprungliga från 1942. Med en garanterad livslängd på 30 år på dagens takpapp så är det ju inte undra på att delar av vårt tak i princip omvandlades till molekyler när det hanterades bryskt nu lite drygt 80 år senare. Takpapp är och förblir ett material med en begränsad livslängd och som därmed måste kontrolleras regelbundet och bytas när den tjänat ut.

Här nedan är fyra exempel på hur träbiten som pappen ”rullas” runt i ursprungsdetaljen har utförts med olika grad av precision och kärlek under olika perioder av vårt hus historia. Den plana, svartfläckade ytan som ligger uppåt är alltså den som ansluter till råsponten (dvs till höger i detaljerna överst på sidan).

image
Från vänster till höger:
1. Den ursprungliga snickeridetaljen från 1942
2. Lite enklare från tillbyggnaden på 60-talet
3. Ännu enklare från lagning efter det
4. Vår egen nytillverkade bit, gjord av Nacka Snickeri och sen mycket väl linoljad.
(Bakom ligger en bit papp som också klarat sig oförskämt bra i många decennier.)

En arbetsbeskrivning av hur man fixar den svenska arkitekturhistoriens snyggaste vindskiva är nu också på gång!

Läs mer om viktiga detaljer här och här!

Nästa möbelprojekt…

De här spännande stolarna räddades från sophögen strax innan vår granne skulle göra sig av med dom.

Just dessa två stolarna är lite annorlunda jämfört med våra andra Grythyttan-möbler. Kanske är det riktiga Grythyttan av tidig modell, kanske nåt som gjorts nån annanstans? Förslag på datering eller tillverkare mottages gärna! Via Grythyttan Stålmöblers hemsida kan man hitta en fin översikt över hur deras klassiska modell A2 har utvecklats under de decennier som gått sen 30-talet. (Se sidan 12 i katalogen) Våra andra tre karmstolar har jag daterat till sent femtiotal, har jag för mig…

Vi har ju lite tidigare erfarenheter av Grythyttan-renovering så vi vet ungefär hur många timmar som väntar. Fast skippar vi att måla virket i år och bara linoljar det istället… och sen satsar på en lite mer ”shabby chic”-look på stålstommarna. Ja, då kanske paret kan bli klara till sommaren ändå!

 

 

Detaljer som gör skillnad – del 2

Här kommer den spännande fortsättningen på Detaljer som gör skillnad – del 1. Där berättade jag lite om den första ritningen vi hittade i Arkitekturmuséets ritningsarkiv. 

Den andra ritningen däremot är ett mer oväntat val, och det är också utifrån den som jag formulerar det här inlägget. Ritningen består av tekniska snitt genom tre olika situationer där yttervägg möter tak. Där den första ritningen beskriver huset som helhet är den andra däremot en riktig djupdykning in i hur man faktiskt ska sätta ihop de olika träbitarna vid ett par olika situationer.

Detalj_Höjdhagen_skala_1-1

Den här fokuseringen på mötet mellan tak och vägg gjorde mig först förvånad. Varför finns just den ritningen sparad i arkivet? Men det var innan jag bekantat mig mer med vårt hus och de andra husen i området. Det visade sig snart att vårt hus, älskat men vanskött under många år, var ett av få som också hade kvar de ursprungliga takdetaljerna vi ser på ritningen.

Vad är det som är så speciellt med det då? Egentligen är det inte så komplicerat utan en enkel och praktisk, ja rentav hantverkarvänlig, lösning som Thunström och hans kollegor valde till husen i Höjdhagen, nån gång i mitten av trettiotalet.

Här är några bilder som visar på skillnaden i uttryck mellan de hus som har kvar den ursprungliga lösningen och de som förvanskats med olika täckplåtar i mötet mellan tak och vägg.

IMG_5122IMG_5121IMG_5122IMG_5120
IMG_2476
IMG_5123

Den ursprungliga lösningen (bilderna till vänster) tycker jag är ett mycket elegant möte. Taket upplevs som en enkel pappklädd skiva som sticker ut och ned en lite bit över vindskivornas vita (nåja…) trä. Takskivan rår bara en fem centimeter över vindskivorna som i sin tur är satta så nära fasadlivet som det bara går. Resultatet är en liten takdetalj med ett nästan minimalt taksprång. Tack vare det blygsamma taksprånget framstår husen mer som skarpskurna geometriska former än som vanliga röda stugor.

Om det är funktionellt med så små taksprång eller inte kan diskuteras, men att taken inte sticker ut mer än en dryg decimeter från väggarna bidrar onekligen till husens ovanliga karaktär. Faktiskt så mycket att det är den enda ritningen förutom planen som finns arkiverad (vad vi vet).

Vindskivorna är nästan minimalt små, uppdragna och indragna in under den utskjutande takskivan. I och med att man använder papp istället för lösningar med täckande plåtar sparade man in både på materialkostnad och en eventuell plåtslagare. Argument som är giltiga än idag. Det är varken svårare eller dyrare att behålla eller återskapa den rätta takdetaljen – tvärtom gick det väldigt lätt när vi la om taket och renoverade takfötterna 2012! Det handlar bara om att veta hur och varför man ska göra det. Varför har jag just berättat om – och hur kommer i nästa inlägg. Då ska jag även visa några före och efter-bilder på våra restaurerade takdetaljer!

Renovera eller blogga?

Hej alla trogna läsare…

Ni som försökt följa vår blogg har säkert lagt märke till att det inte händer särskilt mycket på den här fronten. Som för det mesta annars är det tiden som är den svaga punkten i tillvaron. Hur ska man hinna med vardagslivet med jobb, familj, barn, hushåll och hobbys och på samma gång komma vidare med en genomgripande renovering av ett hus med stort behov av kärlek?

Jag har inte kommit på svaret ännu men letar fortfarande. Sen vi startade med bloggen har det varit lite si och så med motivationen och det har varit lätt att skippa skrivandet till förmån för renoverandet. Just nu känner jag däremot en liten nytändning och har faktiskt lust att dela med mig av våra erfarenheter av renoveringen och annat.

Inte minst för att alla som funderar på att flytta hit till Höjdhagen ska hitta något lite mer spännande än gamla mäklarannonser när de söker på Höjdhagen eller Vinkelbodarna. Våra hus och atmosfären i vårt område är något unikt och en viktig del av såväl Sveriges arkitekturhistoria som av Riksintresset Gustavsberg. Eftersom husen och området inte är skyddat av någon särskilt stark lagstiftning är den bästa garanten för att områdets unika karaktär bevaras och samtidigt utvecklas att alla som bor i Höjdhagen, nu och i framtiden förstår vad vi är en del av.

Läs gärna lite mer om Riksintresset Gustavsberg!

Om renovering – revidering

Jag har uppdaterat sidan ”Om renovering” där vi listade det som vi innan vi flyttade in trodde att vi skulle göra. Skönt att kunna stryka en hel drös med saker, och braskaminen strök jag lite i förväg, för den är ju på G.

Det lilla jag inte har strykit efter vår dryga månad på plats är ju då bland annat invändig tapetsering och i och med det målning av lister och tak. Här blev det stopp då vi inte var så bra på papptak som vi tänkt, och listerna tröttnade vi lite på. Men tapterna till Hedvig är beställda och dyker nog snart upp. Till en vägg har hon valt en fågel-skog:

Hedvigs tapet

Övriga väggar vet vi nog hur vi tänker, men vi börjar med Hedvigs rum och tar de andra när tid finns.

Olja fönstren får nog anstå till vi renoverar fönstren. Vi ska väl rätt omgående börja ta oss runt huset och renovera fönstren, när tid finns.

Fuktskadan på fasaden/taket är fixad av Andreas och snickaren. Tyvärr, men inte så oväntat, är det en del problem kvar som inte nåddes utvändigt. Det är torrt nu och problemet blir ju inte värre av att vi väntar lite. inte bättre heller i och för sig…

Att tilläggsisolera fasaden är nog inte aktuellt i detta läge. Vi får se hur många raggsockor och filtar som behövs i vinter.

Att byta fasadpanelen, det är en icke-fråga hos oss just nu. Huset är delat i två läger där ett anser att södersidan kanske borde få lite ny panel då den mår rätt risigt. Å andra sidan ser fasaden hundra gånger fräschare ut nu när allt är rött, så ett eventuellt byte av panel är en lågprioriterad fråga då det inte påverkar husets funktion.

Typexempel på tråkigt och dyrt arbete som inte syns sen; Att gräva grunden. Ja, det måste vi göra om vi vill kunna förvara nåt av tyg eller papper i vår källare där luftfuktigheten uppgår till 90% titt som tätt, enligt Andreas små mätare som finns överallt.

En förändring av värmesystemet blir det ju i och med kaminen, som dock inte blev en vattenmantlad variant. Jag tror Andreas har en plan för kaminens skorsten i framtiden, men jag är mest nöjd med den smäckra lilla kaminen som kommer passa perfekt i vårt lilla hus.

Och tillslut, renovera källaren, i en eventuell framtid när vi gått i pension och har all tid i världen.

 

Nu kanske det verkar som en lång lista fortfarande, men kika in under ”Om renovering” och titta på allt jag strykt!

 

Bygga upp

Är det föresten någon som vill ha en soffa, med måtten ca 155×80. Den är bäddbar, men den såg inte så himla bekväm ut när vi testade att bädda den. Men den är hel och fin i tyget, väldigt välhållen. Dock tung och den står i vägen för golvslipen, så vill nån hämta den innan söndag så skrik till…

Det fanns…

…en man som hette Trycklufts-Conny och jobbade på Gustavsbergsfabriken under plastmatte-tiden. Conny hade ett nytt verktyg som han använde när han la in plastmattor i Vinkelbodarna. Vi kallar det skruvdragare. Och jäklar vad Conny drog, och drog och drog. ”Den här mattan ska inte upp i första taget” tänkte Conny på finska. Antagligen var det första gången han använde sin skruvdragare, antagligen var den extra stark och fungerade med hjälp av tryckluft. Antagligen var Conny väldigt stor och stark som orkade dra ner skruvarna i princip under spånskivan, antagligen var han en mycket systematisk man som hade ett, när man väl förstått det, mycket logiskt sätt att placera skruven. Antagligen fanns inte Conny utan är en fantasi skapad i ett alldeles för varmt rum med för många skruvar.

Allas vår nemesis – skruven innanför elementet!
Skruv, skruv, skruv

Tack Sof för barnpassning och mattknivsarbete, tack John för det logiska tänkandet som tog fram alla skruvar (och för att du skruvade upp dem).

Takpapp – I love U!

I veckan har jag och snickaren tillbringat rätt mycket tid på taket. Utsikten är inget fel på, inte heller vädret har varit något att klaga på… Gustavsberg verkar tvärtom ha bättre väder än det som prognosen utlovat… Nej, det enda jag kan klaga på är den jäkla förbaskade, kletiga, riviga och allmänt ondskefulla takpappen som jag umgåtts intensivt med 8-10 timmar om dagen hela veckan!

Den här pappen satt betydligt mycket bättre fast än vad jag hade tänkt mig…

Takpapp är väl ett trevligt material att ha på taket tänker ni, svart – elegant och diskret – prisvärt och okomplicerat att lägga är det också. Tyvärr så är det så enkelt att lägga att man oftast struntar i att ta bort den gamla pappen och bara lägger ett nytt lager ovanpå den gamla (i regel läckande) pappen. Det funkar rätt OK ett par gånger, dvs ett par decennier, sen börjar det bli rätt många lager på lager och till slut kommer det nån dumskalle som bestämmer sig för att ”Nej nu jävlar ska skiten bort!”
Under all papp finns i bästa fall prima virke från 40-talet – eller i värsta fall rutten dito eftersom taket nu spricker och läcker in lättare än nånsin på grund av alla lager på lager.

En av våra takstolar var inte riktigt sig själv längre – det hade blivit lite mycket att dricka kan man säga. Rikligt med regn och snösmältning under några år har i princip pulvriserat den. I innertaket under finns stora fuktfläckar som en liten fingervisning om att nåt är på tok – tyvärr verkar ingen direkt gjort nåt åt det…

Eftersom det alltså var just lager på lager med papp och dessutom rikligt med klister och spik så var det bara att inse – det här kommer att ta tid – och börja hacka sig ner i skiten. Först bryter man upp några lager med kofot och koben, sen går man lös med hammare och hovtång för att få bort all den pappspik som inte följde med pappen upp.Sen måste man till sist även hacka och slå med tex en spackel, i sned vinkel, för att få bort i alla fall delar av det sista lagret – som satt helt otroligt hårt fast…

To be continued…

Destroy

I stan i grannhuset, som är helt tomt på folk och ska totalrenoveras, jobbar just nu ett företag som heter Destroy. Det känns som att de även arbetar i Gustavsberg just nu… Hit tills har vi mest förstört, men det är kanske grunden, att bryta ner för att kunna bygga upp… Igår försvann tapeterna i Hedvigs rum i ett enda virvlande dammoln som innehöll slipmaskin, spackel, pappa, snickarens stämjärn, en borrmaskin och Andreas med grovdammsugaren. Efter att dammet lagt sig visade det sig att arbetet med att lytfa befintligt golv också hade påbörjats.

Idag finns elektriker, rörmokare, snickare och Andreas på plats i huset. Rätt fullt med folk alltså. Jag och Hedvig tar en vilodag då vi jobbat på rätt bra den knappa vecka som huset har varit vårt!

Fast just det, det är inte riktigt sant att vi bara skulle förstöra, jag minns bara en dag tillbaka i tiden. I går dök det ju upp två besökare iklädda arbetskläder som snabbt rödfärgade ena gaveln. Huset är så mycket vackrare nu! Och på den gaveln får vi kanske sätta upp en liten skylt som tackar Daniel och Tova!