Etikettarkiv: Tak

Ett kulturarv som försvinner

I senaste NVP finns en artikel med den braskande rubriken ovan – ”Ett kulturarv som försvinner”. Ett kulturhistoriskt mycket värdefullt tegeltak har nu hamnat på soptippen helt i onödan – och ersatts av nytillverkade betongpannor.

Ännu en gång blir riksintresset Gustavsbergs porslinsfabrik naggat i kanten. Orsaken verkar vara lika delar okunskap och ointresse hos fastighetsägaren tillsammans med en långt gången brist på information från kommunens sida.

Kan inte kommunen åtminstone försöka värna de kvarvarande tegeltaken med Chamottetegelpannor? Tillverkade här i Gustavsberg… Jo det är hög tid att börja informationskampanjen nu! Fastighetsägare måste upplysas om vad de får och inte får göra, husen måste märkas ut med skyltar och plaketter, nya informationstavlor tas fram och Gustavsbergs alla skolbarn vallas runt och utbildas i sin lokala historia.

Det är trist när okunskap och klantighet får följder som är omöjliga att laga eller återställa. Men tyvärr är det inte bara enskilda fastighetsägare eller föreningar som saknar kunskap och förståelse för det kulturhistoriska riksintresset. Sommaren 2013 revs en ovanligt gedigen ekonomibyggnad längs Gamla vägen i Höjdhagen. En enkel men vacker länga som fastighetsägaren lämnat åt förfallet. Huset hade handsmidda beslag på portarna och samma typ av tegeltak som det som nu hamnade på soptippen. Rivningslov gavs utan större eftertanke och så försvann ännu en liten del av riksintresset i en hög med damm – trots dåvarande kommunantikvariens protester.

Detaljer som gör skillnad – del 3

Vinkelbodarnas vindskivorna är små, egentligen bara en vitmålad bräda som är uppdragen och indragen under den pappklädda, minimalt överkragande takskivan. Vindskivan är monterad med en liten distans som skapar en markerad skugga, men inte mer. Inga klumpiga täckplåtar som förvanskar mötet mellan tak och fasad, nej faktiskt inga plåtar alls. Här får pappen göra jobbet. Elegant, materialbesparande och förvånansvärt lätt att utföra när man väl förstått hur det ska göras.

Här är den ursprungliga gaveldetaljen och övriga sidor av taket:

Slide 1
Slide 2
Slide 3

Nedan följer några exempel på standarddetaljer för utformning av vindskivor (där tak möter gavelvägg). Under årens lopp har de här detaljerna ersatt de ursprungliga på alldeles för många hus i området. Vissa förvirrade husägare har till och med byggt ut taken med flera decimeter överhäng i god svensk liten-röd-stuga-tradition. Men då blir det tyvärr inte mycket kvar av den skarpskurna funkispärlan man fått att förvalta åt framtiden… Idag finns bara ett fåtal hus med originaldetaljer kvar, de flesta har förvanskats med onödiga plåtar enligt modern byggstandard. Det kanske kan få passera på nytt hus, men inte på en Vinkelbod.

mindrebradetaljer1
mindrebradetaljer2

Tillbaka till ursprunget alltså, eller som i fallet med vårt hus, rädda det som räddas kan! Redan första veckan i nya huset satte vi igång att riva och lägga om vårt läckande tak. Då fick vi också bekanta oss med just den här detaljen. Det visade sig att trots att själva taket var omlagt, pålagt, lappat och lagat i omgångar så var vissa kanter fortfarande de ursprungliga från 1942. Med en garanterad livslängd på 30 år på dagens takpapp så är det ju inte undra på att delar av vårt tak i princip omvandlades till molekyler när det hanterades bryskt nu lite drygt 80 år senare. Takpapp är och förblir ett material med en begränsad livslängd och som därmed måste kontrolleras regelbundet och bytas när den tjänat ut.

Här nedan är fyra exempel på hur träbiten som pappen ”rullas” runt i ursprungsdetaljen har utförts med olika grad av precision och kärlek under olika perioder av vårt hus historia. Den plana, svartfläckade ytan som ligger uppåt är alltså den som ansluter till råsponten (dvs till höger i detaljerna överst på sidan).

image
Från vänster till höger:
1. Den ursprungliga snickeridetaljen från 1942
2. Lite enklare från tillbyggnaden på 60-talet
3. Ännu enklare från lagning efter det
4. Vår egen nytillverkade bit, gjord av Nacka Snickeri och sen mycket väl linoljad.
(Bakom ligger en bit papp som också klarat sig oförskämt bra i många decennier.)

En arbetsbeskrivning av hur man fixar den svenska arkitekturhistoriens snyggaste vindskiva är nu också på gång!

Läs mer om viktiga detaljer här och här!

Detaljer som gör skillnad – del 2

Här kommer den spännande fortsättningen på Detaljer som gör skillnad – del 1. Där berättade jag lite om den första ritningen vi hittade i Arkitekturmuséets ritningsarkiv. 

Den andra ritningen däremot är ett mer oväntat val, och det är också utifrån den som jag formulerar det här inlägget. Ritningen består av tekniska snitt genom tre olika situationer där yttervägg möter tak. Där den första ritningen beskriver huset som helhet är den andra däremot en riktig djupdykning in i hur man faktiskt ska sätta ihop de olika träbitarna vid ett par olika situationer.

Detalj_Höjdhagen_skala_1-1

Den här fokuseringen på mötet mellan tak och vägg gjorde mig först förvånad. Varför finns just den ritningen sparad i arkivet? Men det var innan jag bekantat mig mer med vårt hus och de andra husen i området. Det visade sig snart att vårt hus, älskat men vanskött under många år, var ett av få som också hade kvar de ursprungliga takdetaljerna vi ser på ritningen.

Vad är det som är så speciellt med det då? Egentligen är det inte så komplicerat utan en enkel och praktisk, ja rentav hantverkarvänlig, lösning som Thunström och hans kollegor valde till husen i Höjdhagen, nån gång i mitten av trettiotalet.

Här är några bilder som visar på skillnaden i uttryck mellan de hus som har kvar den ursprungliga lösningen och de som förvanskats med olika täckplåtar i mötet mellan tak och vägg.

IMG_5122IMG_5121IMG_5122IMG_5120
IMG_2476
IMG_5123

Den ursprungliga lösningen (bilderna till vänster) tycker jag är ett mycket elegant möte. Taket upplevs som en enkel pappklädd skiva som sticker ut och ned en lite bit över vindskivornas vita (nåja…) trä. Takskivan rår bara en fem centimeter över vindskivorna som i sin tur är satta så nära fasadlivet som det bara går. Resultatet är en liten takdetalj med ett nästan minimalt taksprång. Tack vare det blygsamma taksprånget framstår husen mer som skarpskurna geometriska former än som vanliga röda stugor.

Om det är funktionellt med så små taksprång eller inte kan diskuteras, men att taken inte sticker ut mer än en dryg decimeter från väggarna bidrar onekligen till husens ovanliga karaktär. Faktiskt så mycket att det är den enda ritningen förutom planen som finns arkiverad (vad vi vet).

Vindskivorna är nästan minimalt små, uppdragna och indragna in under den utskjutande takskivan. I och med att man använder papp istället för lösningar med täckande plåtar sparade man in både på materialkostnad och en eventuell plåtslagare. Argument som är giltiga än idag. Det är varken svårare eller dyrare att behålla eller återskapa den rätta takdetaljen – tvärtom gick det väldigt lätt när vi la om taket och renoverade takfötterna 2012! Det handlar bara om att veta hur och varför man ska göra det. Varför har jag just berättat om – och hur kommer i nästa inlägg. Då ska jag även visa några före och efter-bilder på våra restaurerade takdetaljer!

Att bo i skogen

Bilden visar baksidan med att bo med skogen på baksidan, höhö…

När vi flyttade in undrade vi hur det var möjligt att vansköta sitt hus så pass mycket att vattnet rann in och väggarna ruttnade på sina ställen. Med några års egen erfarenhet vet vi nu att det går rätt fort att fylla en hängränna med tallbarr och eklöv…

Så är man inte pigg och rask eller kanske rentav i nittioårsåldern så är det nog lätt att bortse från rensningen av hängrännorna på vår och höst.

Nyfiken på alternativa vägar som jag är har jag letat efter olika lösningar på problemet med skräp i rännorna. Bor man med träd nära huset och ett platt, eller nästan platt tak, så blir det mycket skräp…

Första hösten gjorde jag ett allvarligt försök med remsor av putsnät i rännan. Det visade sig ställa till det mer än det hjälpte för barr och annat som tog sig genom nätet fastnade istället för att rinna iväg. Andra året la jag upp de där remsorna på taket istället, för alltid gör de väl nån nytta… Men barr och annat blev ju liggande på taket istället. I år gjorde jag ett nytt försök med mina remsor, fast nu ligger de ovanpå hängrännorna.

Jag återkommer nästa år med en uppdatering av hur årets lösning funkade…

Så småningom blir jag väl tvungen att falla till föga och köpa in lite såna här prylar från Leafguard

Leafguard

Det finns i alla fall någon som gjort nåt seriöst åt problemet!

 

Om renovering – revidering

Jag har uppdaterat sidan ”Om renovering” där vi listade det som vi innan vi flyttade in trodde att vi skulle göra. Skönt att kunna stryka en hel drös med saker, och braskaminen strök jag lite i förväg, för den är ju på G.

Det lilla jag inte har strykit efter vår dryga månad på plats är ju då bland annat invändig tapetsering och i och med det målning av lister och tak. Här blev det stopp då vi inte var så bra på papptak som vi tänkt, och listerna tröttnade vi lite på. Men tapterna till Hedvig är beställda och dyker nog snart upp. Till en vägg har hon valt en fågel-skog:

Hedvigs tapet

Övriga väggar vet vi nog hur vi tänker, men vi börjar med Hedvigs rum och tar de andra när tid finns.

Olja fönstren får nog anstå till vi renoverar fönstren. Vi ska väl rätt omgående börja ta oss runt huset och renovera fönstren, när tid finns.

Fuktskadan på fasaden/taket är fixad av Andreas och snickaren. Tyvärr, men inte så oväntat, är det en del problem kvar som inte nåddes utvändigt. Det är torrt nu och problemet blir ju inte värre av att vi väntar lite. inte bättre heller i och för sig…

Att tilläggsisolera fasaden är nog inte aktuellt i detta läge. Vi får se hur många raggsockor och filtar som behövs i vinter.

Att byta fasadpanelen, det är en icke-fråga hos oss just nu. Huset är delat i två läger där ett anser att södersidan kanske borde få lite ny panel då den mår rätt risigt. Å andra sidan ser fasaden hundra gånger fräschare ut nu när allt är rött, så ett eventuellt byte av panel är en lågprioriterad fråga då det inte påverkar husets funktion.

Typexempel på tråkigt och dyrt arbete som inte syns sen; Att gräva grunden. Ja, det måste vi göra om vi vill kunna förvara nåt av tyg eller papper i vår källare där luftfuktigheten uppgår till 90% titt som tätt, enligt Andreas små mätare som finns överallt.

En förändring av värmesystemet blir det ju i och med kaminen, som dock inte blev en vattenmantlad variant. Jag tror Andreas har en plan för kaminens skorsten i framtiden, men jag är mest nöjd med den smäckra lilla kaminen som kommer passa perfekt i vårt lilla hus.

Och tillslut, renovera källaren, i en eventuell framtid när vi gått i pension och har all tid i världen.

 

Nu kanske det verkar som en lång lista fortfarande, men kika in under ”Om renovering” och titta på allt jag strykt!

 

En stos gör ingen sommar…

Just nu hos oss…

…värmer snickaren de blöta pappkanterna på taket med hjälp av min lilla hårtork som jag letade fram ur en flyttkartong. Den synen är värd att stiga upp ur sängen för…
Och Andreas är iväg och köper mer svart gegga som klistrar taket, vi kommer ha det mest välklistrade taket ever. De har nämligen redan använt upp hela svart-gegga-lagret som fanns på Värmdö.

Bygga upp

Vi har fullt upp, så fullt av vi inte hinner kommentera det här, eftersom inflytt närmar sig med stormsteg… Sedan sist känns det i alla fall som att vi inte bara river ner, utan även så smått börjar bygga upp igen. Badrummet har väggar som väntar på sitt kakel och ett golv som väntar på flytspackelmannen. Vi har vatten i köket, både varmt och kallt, rena lyxen! Vi har ett tätt tak, som även börjar få överlagspappen på plats med sina fina original kantdetaljer. Men vi har också ett golv inomhus med en uppskuren plastmatta som väntar på att rivas upp.

Och på tal om att riva ner för att bygga upp så dök en man med en slägga upp i söndagsmorse och rev tillsammans med Andreas bort det läskiga källarrummet med buller och bång. Väggar och skåp ligger i trädgården och de två rivarna re-usade material och anlade på eget bevåg ett tjusigt litet trädäck på framsidan av huset. Vi får se hur länge den får stanna kvar…

Är det föresten någon som vill ha en soffa, med måtten ca 155×80. Den är bäddbar, men den såg inte så himla bekväm ut när vi testade att bädda den. Men den är hel och fin i tyget, väldigt välhållen. Dock tung och den står i vägen för golvslipen, så vill nån hämta den innan söndag så skrik till…

Helgens bravader…

Hej och hå… ja nu har huset varit vårt i snart två veckor. Allt är påbörjat och inget är klart – gamla taket är borta och badrummet är totalt försvunnet… Vad gör man? Jo man tittar lite uppgivet på sina livlinor och sen ringer man en vän (eller bror eller bäggedera…)

Så nu i helgen har vi alltså haft besök av ännu fler ”frivilliga” och fått hjälp med alla möjliga saker!
Det är verkligen helt fantastiskt att känna att vi har så många underbara och hjälpsamma vänner och familjemedlemmar som vill vara med på vår Husresa! Dörren till vårt lilla hus kommer alltid vara öppen för er – alltså även när renoveringen är över och man inte längre behöver jobba tills man spyr bara för att man kommer på besök…
Här är lite bilder från helgen och våra tappra kämpar. Tack David för allt slit med takpappen, jag hade inte gjort det utan dig! Tack Lisa för hjälpen med målning och borstning, bara de riktigt modiga kommer på oväntat besök 🙂
Tack Karolina & Per för hjälpen med målning och borstning + stor cred för konceptet ”vi tar med lite lunch” – längtar redan till ert nästa besök 😉

 

Lunch i solen på Gjutarstigen...
Lunch i solen på Gjutarstigen…

 

Takpapp – I love U!

I veckan har jag och snickaren tillbringat rätt mycket tid på taket. Utsikten är inget fel på, inte heller vädret har varit något att klaga på… Gustavsberg verkar tvärtom ha bättre väder än det som prognosen utlovat… Nej, det enda jag kan klaga på är den jäkla förbaskade, kletiga, riviga och allmänt ondskefulla takpappen som jag umgåtts intensivt med 8-10 timmar om dagen hela veckan!

Den här pappen satt betydligt mycket bättre fast än vad jag hade tänkt mig…

Takpapp är väl ett trevligt material att ha på taket tänker ni, svart – elegant och diskret – prisvärt och okomplicerat att lägga är det också. Tyvärr så är det så enkelt att lägga att man oftast struntar i att ta bort den gamla pappen och bara lägger ett nytt lager ovanpå den gamla (i regel läckande) pappen. Det funkar rätt OK ett par gånger, dvs ett par decennier, sen börjar det bli rätt många lager på lager och till slut kommer det nån dumskalle som bestämmer sig för att ”Nej nu jävlar ska skiten bort!”
Under all papp finns i bästa fall prima virke från 40-talet – eller i värsta fall rutten dito eftersom taket nu spricker och läcker in lättare än nånsin på grund av alla lager på lager.

En av våra takstolar var inte riktigt sig själv längre – det hade blivit lite mycket att dricka kan man säga. Rikligt med regn och snösmältning under några år har i princip pulvriserat den. I innertaket under finns stora fuktfläckar som en liten fingervisning om att nåt är på tok – tyvärr verkar ingen direkt gjort nåt åt det…

Eftersom det alltså var just lager på lager med papp och dessutom rikligt med klister och spik så var det bara att inse – det här kommer att ta tid – och börja hacka sig ner i skiten. Först bryter man upp några lager med kofot och koben, sen går man lös med hammare och hovtång för att få bort all den pappspik som inte följde med pappen upp.Sen måste man till sist även hacka och slå med tex en spackel, i sned vinkel, för att få bort i alla fall delar av det sista lagret – som satt helt otroligt hårt fast…

To be continued…