I senaste NVP finns en artikel med den braskande rubriken ovan – ”Ett kulturarv som försvinner”. Ett kulturhistoriskt mycket värdefullt tegeltak har nu hamnat på soptippen helt i onödan – och ersatts av nytillverkade betongpannor.

Ännu en gång blir riksintresset Gustavsbergs porslinsfabrik naggat i kanten. Orsaken verkar vara lika delar okunskap och ointresse hos fastighetsägaren tillsammans med en långt gången brist på information från kommunens sida.

Kan inte kommunen åtminstone försöka värna de kvarvarande tegeltaken med Chamottetegelpannor? Tillverkade här i Gustavsberg… Jo det är hög tid att börja informationskampanjen nu! Fastighetsägare måste upplysas om vad de får och inte får göra, husen måste märkas ut med skyltar och plaketter, nya informationstavlor tas fram och Gustavsbergs alla skolbarn vallas runt och utbildas i sin lokala historia.

Det är trist när okunskap och klantighet får följder som är omöjliga att laga eller återställa. Men tyvärr är det inte bara enskilda fastighetsägare eller föreningar som saknar kunskap och förståelse för det kulturhistoriska riksintresset. Sommaren 2013 revs en ovanligt gedigen ekonomibyggnad längs Gamla vägen i Höjdhagen. En enkel men vacker länga som fastighetsägaren lämnat åt förfallet. Huset hade handsmidda beslag på portarna och samma typ av tegeltak som det som nu hamnade på soptippen. Rivningslov gavs utan större eftertanke och så försvann ännu en liten del av riksintresset i en hög med damm – trots dåvarande kommunantikvariens protester.