Etikettarkiv: utomhus

Sommarvandring

Igår deltog jag och delar av familjen i Värmdö kommuns och kulturenhetens förträffliga initiativ med sommarvandringar.  Kommunantikvarien Ewa Juneborg och landskapsarkitekt Anna Enberg från Värmdö kommun berättade och förklarade mer om funktionalismen och det gröna kulturarvet i tre klassiska områden i Gustavsberg – Höjdhagen, Grindstugärde och Hästhagen. Kommunens sommarvandringar är enkelt sätt att lära sig mer om sin närmiljö. Det finns några chanser kvar i år  – läs mer om vilka platser och datum som gäller på kommunens hemsida.

Slide 1
Slide 2
Slide 3
Slide 4
Slide 5

Förutom ny kunskap om närmiljön så fick jag också veta att kommunen inventerat alla ekar i centrala Gustavsberg. Alla ekar med en diameter på över en meter ska man då ha kikat extra noga på och sett till att märka ut. Jaså sa ja, men hos oss har ni inte varit – vår stora ek är mer än 1m i diameter, tror jag i alla fall… Osäker på den exakta storleken på vår största ek skyndade jag sen hem och mätte den i augustimörkret… och ja den var faktiskt lite mer än 1m i diameter! Så nu får allt kommunen komma och inventera – tänk om vi har Gustavsbergs största privatägda ek? Vilken ära…

Sommarvandringar 2015

Ni har väl inte missat Värmdö kommuns sommarvandringar 2015? Det är Kultur- och Fritidsenheten som delar med sig av sina kunskaper om de unika natur- och kulturmiljöerna som finns i kommunen. Läs mer på Värmdö kommuns hemsida!

Särskilt intressant är så klart vandringen onsdag 19 augusti som inleds uppe hos oss i Höjdhagen. Vi ses!

Gustavsbergs gröna kulturmiljöer II, tema: funktionalism 

Onsdag 19 augusti kl. 19.00 – 20.30 Vandring i Gustavsberg där vi tittar på de gröna bruksmiljöerna och funktionalismens bostadsområden. Vi besöker flera av Gustavsbergs kulturhistoriska områden och ser här hur man har hanterat grönskan och naturen i planeringen och gestaltningen. Det gäller både de äldre bruksgatorna och de funktionalistiska områden som ritades av arkitekten Olle Thunström från 1930-1960-tal.

Samling: Korsningen Höjdhagsvägen – Formarstigen, Gustavsberg, kl. 19.00. Pris: 80 kr betalas kontant på plats. Ciceroner: Anna Enberg, landskapsarkitekt och Ewa Juneborg, kommunantikvarie. Arr. Värmdö Kultur- och fritidsavdelning.

Singled out…

Jag följer upp inlägget om aktuella markarbeten på tomten med en liten studie i grus…

Den senaste veckan har jag ägnat en timme om dagen, mellan kl 06 och 07, åt att hämta ett lass med grus på lokala grustaget på Ingarö. De öppnar 6 och stänger 16 så vi kontorsråttor får helt enkelt åka dit i ottan. Resten av familjen har fått försöka samarbeta för att lösa själva avlastningen där hemma…

Här följer i alla fall en liten stilstudie av några olika fraktioner. Föredömligt pedagogiskt och elegant uppskyltat av Ingarö mark och väg själva. Vilken är din favorit och varför? Vilken ska vi slå till på och lägga på uppfarten?

Slide 1
Slide 2
Slide 3
Slide 4
Slide 5

Kantsten på plats!

Häromveckan gjorde vi ett ryck och fick ned några stycken riktigt rejäla kantstenar i marken framför huset. Tanken är att det ska vara gräs på ena sidan och grus på andra sidan kantstenen. Gruset är inte riktigt där än men det kommer. Ärtsingel heter tydligen det vi ska ha och namnet säger ju faktiskt en hel del om både storlek och form…

Kantstenen i alla fall är ett par ordentliga pjäser, 130x300x1200mm och riktigt tunga as. Som tur var har vi starka grannar som kunde hjälpa till med det värsta lyftet. Ensam klarar jag inga lyft men väl att välta runt på dem, det har jag också provat, men lyfta på två är bättre…

Slide 1
Slide 2
Slide 3
Slide 4
Slide 5
Slide 6

Spännande nog så visade det sig att vår fina berghäll framför huset fortsatte lite längre ned i marken, vidare ända fram till tomtgränsen. Turligt nog fortsatte den på ungefär 30cm djup från gräsmattans överkant, så kantstenen står nu helt enkelt rakt upp och ned på berghällen och blir rätt så lagom hög. Ännu mer spännande var att vi dessutom hittade vår inkommande el, som grävdes om vintern 2012-2013.

Skottkärror av varierande kvalitet…

Just nu finns tre skottkärror i familjens ägo. En är främst avsedd för barn att leka med geggamojja i, en är en renoverad gammal trotjänare, i tjock och fin plåt, som ingick i husköpet (min favorit så klart). En är en nästan ny skottkärra från Biltema, vinglig och bucklig efter första lasset stenar, punkterad, skev och allmänt hopplös. Ni får gissa själva vilken bild som visar vilken kärra… Efter en kort betänketid kommer här vårt enkla budskap:

1) Undvik billiga skottkärror från tex Biltema, de kan möjligtvis hålla för stora barn att leka med geggamojja i.

2)Du som har en gammal och trasig skottkärra bör tänka till en gång till innan den hamnar på tippen. Robustare grejer får man leta efter! Ofta går det fint att bara byta ut handtagen, bultarna eller hjulet eller vad det än är som är fel.

3)Har du en som du tänkt slänga, kan du istället få ge den till oss, vi har en lucka i vagnparken nu när vår Biltema-kärra får bli fågelbad istället…

Slide 1
Slide 2

Man vet att man bor på landet när…

… det här är sällskapet man har till frukostflingorna. Fyra eller fem rådjur som travar runt nere på vägen! Så praktiskt med asfalterade vägar, lättare än att ta sig fram i skogen. Ryktet säger att det är någon i området som lägger ut mat till rådjuren på vintern. Inte undra på att de blir stamgäster då. Men är det verkligen bra?

Härom året hade vi besök från Tyskland på senvintern, och just den dagen hade vi även fem rådjur i trädgården. ”It’s fantastic, Bambis everywhere!” var vår tyska kompis slutsats.

Vad händer med Ekedalsskogen?

Hos mig och hos många andra finns en stor oro efter valet 2014. Vad ska hända med Ekedalsskogen i och med att de styrande i Värmdö återigen har öppnat upp för en ny väg rakt genom skogen. Svårt att tänka sig en sämre idé.
Uppropet Rädda Ekedalsskogen var med och såg till att vi fick ha skogen kvar förra gången den var hotad. Gå med i gruppen, den hjälper dig att vara uppdaterad på vad som planeras i kommunhuset. 1200 namnunderskrifter och en mindre folkstorm mot vägbygget blev det förra gången, men Allianspolitikerna tycks ha lätt att glömma…

Snösmältningen i Ekedalsskogen runt Stens träsk är fantastiskt fin. Förutom den lilla tjärnen finns en liten översvämmad skogsmark, stammar och stubbar som står rakt upp och ned i isen eller vattnet.

Förra året såg vi också en liten kungsfågel precis här.

Slide 1
Slide 2
Slide 3

Dags för spaljéer!

Hur svårt kan det va att bygga en spaljé? Inte alls egentligen, det svåra är att bestämma sig för hur den ska se ut… Vi har faktiskt gått många varv i både Höjdhagen och andra äldre delar av Gustavsberg på jakt efter det perfekta, glesa staketet för klättrande växter…Jakten slutade lyckligtvis bara ett par hus bort längs vägen, hos en grannfamilj med väldigt fina spaljéer. Vi tyckte att det verkade onödigt att krångla till det utan knackade på och frågade om vi fick göra likadana? Eftersom alla hus i området fortfarande är rätt så ”likadana”, kändes det helt rätt att ta upp en god idé från grannen och spinna vidare på.

Det är en enkel, vertikalt betonad spaljé där allt virke, utom ev. fristående stolpar, är av samma dimension (22×45) men vända åt olika håll. Det vi gillar är just enkelheten, och riktningen, och att spaljén förhoppningsvis också kan minska intrycket av vår ganska massiva källarvägg lite grann. (Den ska för övrigt snart bli svart igen…)

Framför spaljén står än så länge ett tanigt litet äppelträd (min födelsedagspresent 2013…) som förhoppningsvis snart ska växa till sig lite och även gå med på att formas efter spaljén.

Kul med små projekt, som kan bli klara på bara några dagar! Jag känner att det snart är dags att bygga en spaljé till…

Slide 1
Slide 2
Slide 3
Slide 4
Slide 5
Slide 6
Slide 7
Slide 8
Slide 9
Slide 10

(Första bilden ovan är på förlagan, alla andra är på vår spaljé.)

Den stora plattläggarhelgen

Här ovanför ser ni en bild från när arbetet med skifferläggningen verkligen var i full gång. Vi tog chansen en helg i höstas (2014) och skickade delar av familjen till mormor och morfar för att andra delar skulle kunna göra ett verkligt ryck och bli av med de trista betongplattorna. Även den lilla nätta grushögen från omdräneringen, synlig till höger på första bilden här nedanför, blev vi av med till sist.

Slide 1
Slide 2
Slide 3
Slide 4
Slide 5
Slide 6
Slide 7
Slide 8

Efter att ha hållit på och nött med rivning och renovering av källaren under hela 2014 var det otroligt skönt att få jobba fokuserat under en hel helg. Jobbet i källaren har känts som ett evighetsprojekt med målet vid en avlägsen horisont. Här fick vi istället chansen att verkligen kunna jobba på – ända tills det vi håller på med blir klart! Allt toppades med en lyxig barnfri middag på kvällen, vilken succé!

Tillfredsställelsen i att se just de här plattorna på plats är svår att beskriva för en utomstående, men jag ska försöka i alla fall. Mycket grundar sig på att jag ju gått och sett dem ligga travade och ta plats i trädgården sen februari 2013. Sedan finns det ju andra i familjen som verkligen inte gillar när man, som jag gärna gör, lagrar bra-att-ha-saker för en odefinierad framtida användning… Men slutet gott, allting gott, för faktum är att ända sen en helg i mitten av september blir vi nu båda två lika glada varje gång vi kliver ut genom ytterdörren!

Tråkiga nyheter

När jag kom hem i eftermiddags möttes jag av otroligt tråkiga nyheter. Några inte alltför avlägsna grannar hade under dagen tagit ned i stort sett alla träd på sin tomt, inklusive vad som i mina ögon varit områdets absolut ståtligaste tall.
Nu är den omvandlad till en rishög och fyra-fem stockar. Tråkigt och kortsiktigt tycker jag. Jag räknade till minst 110 årsringar på stubben och som väntat hade tallen inte ett spår av röta eller andra skador. Den hade kunnat stå i hundra år till utan problem.

Mycket av Höjdhagens karaktär ligger i husen, men lika mycket av charmen finns i naturen, ståtliga evighetsträd som ekar och tallar, som när de tas ned, oftast helt i onödan, förändrar så mycket mer än bara den egna tomten.

Gjort är gjort och tallen kommer aldrig tillbaka. Tyvärr kommer varken vår generation och knappt nästa generation heller att få möjlighet att uppleva ett så stort träd på den platsen igen…