Vårt hus ligger nästan mitt i det unika bostadsområdet Höjdhagen i centrala Gustavsberg. De drygt sjuttio enfamiljshusen kallades redan när de byggdes för Vinkelbodarna. Om det var ett smeknamn eller öknamn återstår fortfarande att ta reda på…

Husen i Höjdhagen byggdes mellan åren 1938-42 som ”den nya tidens bostad” för arbetare och tjänstemän på Gustavsbergsfabriken. Fabriken hade då bara ett år tidigare övergått från att vara familjeägt till att ägas av Kooperativa Förbundet, KF. KF drev en expansiv linje, både vad gällde fabrikens produktion men också avseende boendeförsörjning och flera andra aspekter på livet i den lilla bruksorten Gustavsberg. Visionen om det kooperativa mönstersamhället låg bakom de kommande årens utveckling.

Man tänkte från början att husen skulle säljas, som en typ av egnahemshus, men de föll inte Gustavsbergarna i smaken. Vad var det där för konstiga lådor mitt ute i skogen? För att inte projektet skulle falla fick fabriken istället bygga för uthyrning till de anställda och då gick det lite bättre. De flesta bodde trångt och såg här en möjlighet till eget hus, en egen liten täppa och dessutom moderniteter som badrum och vattentoalett inomhus.

Under årens lopp ändrades inställningen till konceptet arbetarbostäder och fabriken sålde med tiden också många av sina hus till hyresgästerna. I och med de stora förändringarna i Gustavsberg och på fabriken på 90-talet såldes fabrikens kvarvarande fastighetsbestånd till byggbolaget JM. De sålde så småningom husen i Höjdhagen vidare men behöll den byggbara marken runtomkring. Kvar fanns då ett tiotal småhus med hyresgäster som med åren blivit allt färre.  När vi köpte vårt hus 2011 fanns bara ett hus kvar hos den dåvarande ägaren… Så kanske var vårt hus det sista minnet av ”hyresepoken” i Höjdhagen. Vi har inte träffat några grannar som fortfarande hyr av fabriken i alla fall, däremot finns det flera som varit med och själva köpt loss sina hus från fabriken på 90-talet.