Alla inlägg av Andreas

Veckans TV-tips – Husdrömmar

Vi har så klart följt SVT:s andra säsong av Husdrömmar med Pernilla Månsson Colt och Gert Wingårdh. Hittills har det varit lite tunt med inspirerande och något så när lyckade projekt. I alla fall om man som jag är mer intresserad av en omsorgsfull renovering än halvlyckade nybyggnationer av olika slag.

Men nu äntligen kom ett avsnitt med lite ödmjuka huvudpersoner jag verkligen kan relatera till. I femte avsnittet (sändes måndag 2 mars), var det något så udda som hantverket och hantverkarens kärlek och respekt för ett gammalt hus som var det viktiga. Inspirerande och uppfriskande att se något som varken är ett nybygge på 300 kvm eller en shabby-chic-renoveringar driven av en smått besatt inredare och en undergiven utförare.

Rekommenderas! – sevärt och tänkvärt – och kul att även Gert Wingårdh tillstår att han gillar charmen i en hantverksmässigt genomförd Husdröm.

Detaljer som gör skillnad – del 3

Vinkelbodarnas vindskivorna är små, egentligen bara en vitmålad bräda som är uppdragen och indragen under den pappklädda, minimalt överkragande takskivan. Vindskivan är monterad med en liten distans som skapar en markerad skugga, men inte mer. Inga klumpiga täckplåtar som förvanskar mötet mellan tak och fasad, nej faktiskt inga plåtar alls. Här får pappen göra jobbet. Elegant, materialbesparande och förvånansvärt lätt att utföra när man väl förstått hur det ska göras.

Här är den ursprungliga gaveldetaljen och övriga sidor av taket:

Slide 1
Slide 2
Slide 3

Nedan följer några exempel på standarddetaljer för utformning av vindskivor (där tak möter gavelvägg). Under årens lopp har de här detaljerna ersatt de ursprungliga på alldeles för många hus i området. Vissa förvirrade husägare har till och med byggt ut taken med flera decimeter överhäng i god svensk liten-röd-stuga-tradition. Men då blir det tyvärr inte mycket kvar av den skarpskurna funkispärlan man fått att förvalta åt framtiden… Idag finns bara ett fåtal hus med originaldetaljer kvar, de flesta har förvanskats med onödiga plåtar enligt modern byggstandard. Det kanske kan få passera på nytt hus, men inte på en Vinkelbod.

mindrebradetaljer1
mindrebradetaljer2

Tillbaka till ursprunget alltså, eller som i fallet med vårt hus, rädda det som räddas kan! Redan första veckan i nya huset satte vi igång att riva och lägga om vårt läckande tak. Då fick vi också bekanta oss med just den här detaljen. Det visade sig att trots att själva taket var omlagt, pålagt, lappat och lagat i omgångar så var vissa kanter fortfarande de ursprungliga från 1942. Med en garanterad livslängd på 30 år på dagens takpapp så är det ju inte undra på att delar av vårt tak i princip omvandlades till molekyler när det hanterades bryskt nu lite drygt 80 år senare. Takpapp är och förblir ett material med en begränsad livslängd och som därmed måste kontrolleras regelbundet och bytas när den tjänat ut.

Här nedan är fyra exempel på hur träbiten som pappen ”rullas” runt i ursprungsdetaljen har utförts med olika grad av precision och kärlek under olika perioder av vårt hus historia. Den plana, svartfläckade ytan som ligger uppåt är alltså den som ansluter till råsponten (dvs till höger i detaljerna överst på sidan).

image
Från vänster till höger:
1. Den ursprungliga snickeridetaljen från 1942
2. Lite enklare från tillbyggnaden på 60-talet
3. Ännu enklare från lagning efter det
4. Vår egen nytillverkade bit, gjord av Nacka Snickeri och sen mycket väl linoljad.
(Bakom ligger en bit papp som också klarat sig oförskämt bra i många decennier.)

En arbetsbeskrivning av hur man fixar den svenska arkitekturhistoriens snyggaste vindskiva är nu också på gång!

Läs mer om viktiga detaljer här och här!

Tråkiga nyheter

När jag kom hem i eftermiddags möttes jag av otroligt tråkiga nyheter. Några inte alltför avlägsna grannar hade under dagen tagit ned i stort sett alla träd på sin tomt, inklusive vad som i mina ögon varit områdets absolut ståtligaste tall.
Nu är den omvandlad till en rishög och fyra-fem stockar. Tråkigt och kortsiktigt tycker jag. Jag räknade till minst 110 årsringar på stubben och som väntat hade tallen inte ett spår av röta eller andra skador. Den hade kunnat stå i hundra år till utan problem.

Mycket av Höjdhagens karaktär ligger i husen, men lika mycket av charmen finns i naturen, ståtliga evighetsträd som ekar och tallar, som när de tas ned, oftast helt i onödan, förändrar så mycket mer än bara den egna tomten.

Gjort är gjort och tallen kommer aldrig tillbaka. Tyvärr kommer varken vår generation och knappt nästa generation heller att få möjlighet att uppleva ett så stort träd på den platsen igen…

Lyckliga ekägare

Jag tänkte bara visa på utsikten från vår lilla gräsmatta – ja utsikten rakt uppåt alltså…

När vi köpte vårt hus var vi väl medvetna om de tre mäktiga ekarna som står på tomten. De är utan tvekan det största och häftigaste vi någonsin har ägt. Ekarna ingick ju i köpet och jag tror inte att vi betalade särskilt mycket extra för att få dom – kanske vårt bästa fynd någonsin!

På bilden ser ni förresten ”gammel-eken” i nederkant och ”fram-eken” (den som står på framsidan av huset) i överkant i ett fruset möte. Spännande att se om de någonsin kommer att mötas!

Nästa möbelprojekt…

De här spännande stolarna räddades från sophögen strax innan vår granne skulle göra sig av med dom.

Just dessa två stolarna är lite annorlunda jämfört med våra andra Grythyttan-möbler. Kanske är det riktiga Grythyttan av tidig modell, kanske nåt som gjorts nån annanstans? Förslag på datering eller tillverkare mottages gärna! Via Grythyttan Stålmöblers hemsida kan man hitta en fin översikt över hur deras klassiska modell A2 har utvecklats under de decennier som gått sen 30-talet. (Se sidan 12 i katalogen) Våra andra tre karmstolar har jag daterat till sent femtiotal, har jag för mig…

Vi har ju lite tidigare erfarenheter av Grythyttan-renovering så vi vet ungefär hur många timmar som väntar. Fast skippar vi att måla virket i år och bara linoljar det istället… och sen satsar på en lite mer ”shabby chic”-look på stålstommarna. Ja, då kanske paret kan bli klara till sommaren ändå!

 

 

Nu börjar vårbruket…

Uppdatering 9 mars
Härliga tider, idag var våren verkligen på besök, krokusarna sticker opp i gräsmattan och vi har lyckats få ner inte mindre än 20+20 plattor på nedfarten, titta så geggigt och fint! Notera soldiset och försök föreställa er gräs istället för lera mellan stenarna.

Slide 1

11 februari
Idag var en underbart solig dag. Vår i luften och inte nog med det, tjälen börjar gå ut marken och vår rätt hopplösa garagenedfart är nu både hopplös och kladdig, på gränsen till ofarbar. Men var lugn, det finns en plan för det också…

Våra lite yngre familjemedlemmar var redan igång och jobbade med geggamojja eller sov i barnvagnen, så vad skulle vi göra? Verktyg, material och våra visioner fanns faktiskt, för en gångs skull, alla på plats – och detta samtidigt som vi fick en timme över… Så vi satte igång att gräva!

Målet var att testa våra idéer om läggning och mönster för de återvunna betongplattorna från uteplatsen. De har vi tänkt köra på nedför backen i två gånger två rader. I varje rad läggs plattorna med en halv plattas mellanrum och de yttre raderna är också en halv platta förskjutna uppåt så riktningen blir inåt mitten, nedåt.  Raden med plattor längs kanten la jag dit när jag tjuvstartade vårbruket redan innan snön var borta. De gör bra nytta för nu rinner inte ytvattnet från nedfarten ned på betongplattan längre utan sipprar ned i skarvarna istället. Fyra plattor fick vi ned idag – sen vakna han som sov i barnvagnen…

Veckans TV-tips – Nordiska Hus

Idag tar jag chansen att tipsa om en programserie som visas nu på SVT och på SVT Play (första avsnittet visas till 20/3). Det är en liten delikatess med sex avsnitt på ca 30 minuter, i varje avsnitt skildras ett nordiskt bostadshus från 1900-talet. Programledaren är dansk arkitekt och hon har med sig en amerikansk (!) expert på nordisk arkitektur. Upplägget bådar onekligen gott…

Från SVT:s hemsida om programserien:

”I programserien Nordiska hus får vi följa med in i sex av Nordens mest fantastiska bostadshus byggda på 1930-1960-talet. Husen markerar en guldålder i det som kom att kallas den nordiska funktionalismen. Husen är noga utvalda av den amerikanska arkitekten, Michael Sheridan från New York, som specialiserat sig på nordisk arkitektur. Tillsammans med den danska arkitekten Eva Harlou besöker han dessa mästerverk som ritats av bland andra Gunnar Asplund, Bruno Mathson, Ralph Erskine och Jørn Utzon.”

Efter att ha sett de första tre avsnitten så känns programmen tyvärr lite väl snabbt ihopsatta. Samma arkivbilder från Stockholmsutställningen 1930 och samma speakersnack har körts i alla tre avsnitten. I presentationen av avsnittets huvudperson/-byggnad berättar den svenska speakern dessutom i princip samma sak som den amerikanske experten säger två minuter innan eller efter. För de som uppfattade innehållet första gången blir det snabbt väldigt tjatigt. Känslan av att ”koka soppa på en spik” känns så onödig när det finns så väldigt mycket mer att berätta än vad som ryms på 30 minuter – både om husen och om arkitekterna!

Sen är det beklagligt att ritningarna; plan, sektion och fasad, bara svischar förbi som allra hastigast. Eller är det mer är en yrkesskada att vara intresserad av ritningar? För varje hus har man däremot byggt en modell som snurrar runt i bild och ger lite bättre förståelse för placeringen på tomten och husens utsida. De sekvenserna kunde fördjupats och kombinerats med lite betoning av husets viktigaste idéer eller detaljer.

Bra ansats – halvbra resultat. Jag kommer givetvis att se alla avsnitt… Ja, sen missade de ju så klart att komma förbi hemma hos oss också!

Detaljer som gör skillnad – del 2

Här kommer den spännande fortsättningen på Detaljer som gör skillnad – del 1. Där berättade jag lite om den första ritningen vi hittade i Arkitekturmuséets ritningsarkiv. 

Den andra ritningen däremot är ett mer oväntat val, och det är också utifrån den som jag formulerar det här inlägget. Ritningen består av tekniska snitt genom tre olika situationer där yttervägg möter tak. Där den första ritningen beskriver huset som helhet är den andra däremot en riktig djupdykning in i hur man faktiskt ska sätta ihop de olika träbitarna vid ett par olika situationer.

Detalj_Höjdhagen_skala_1-1

Den här fokuseringen på mötet mellan tak och vägg gjorde mig först förvånad. Varför finns just den ritningen sparad i arkivet? Men det var innan jag bekantat mig mer med vårt hus och de andra husen i området. Det visade sig snart att vårt hus, älskat men vanskött under många år, var ett av få som också hade kvar de ursprungliga takdetaljerna vi ser på ritningen.

Vad är det som är så speciellt med det då? Egentligen är det inte så komplicerat utan en enkel och praktisk, ja rentav hantverkarvänlig, lösning som Thunström och hans kollegor valde till husen i Höjdhagen, nån gång i mitten av trettiotalet.

Här är några bilder som visar på skillnaden i uttryck mellan de hus som har kvar den ursprungliga lösningen och de som förvanskats med olika täckplåtar i mötet mellan tak och vägg.

IMG_5122IMG_5121IMG_5122IMG_5120
IMG_2476
IMG_5123

Den ursprungliga lösningen (bilderna till vänster) tycker jag är ett mycket elegant möte. Taket upplevs som en enkel pappklädd skiva som sticker ut och ned en lite bit över vindskivornas vita (nåja…) trä. Takskivan rår bara en fem centimeter över vindskivorna som i sin tur är satta så nära fasadlivet som det bara går. Resultatet är en liten takdetalj med ett nästan minimalt taksprång. Tack vare det blygsamma taksprånget framstår husen mer som skarpskurna geometriska former än som vanliga röda stugor.

Om det är funktionellt med så små taksprång eller inte kan diskuteras, men att taken inte sticker ut mer än en dryg decimeter från väggarna bidrar onekligen till husens ovanliga karaktär. Faktiskt så mycket att det är den enda ritningen förutom planen som finns arkiverad (vad vi vet).

Vindskivorna är nästan minimalt små, uppdragna och indragna in under den utskjutande takskivan. I och med att man använder papp istället för lösningar med täckande plåtar sparade man in både på materialkostnad och en eventuell plåtslagare. Argument som är giltiga än idag. Det är varken svårare eller dyrare att behålla eller återskapa den rätta takdetaljen – tvärtom gick det väldigt lätt när vi la om taket och renoverade takfötterna 2012! Det handlar bara om att veta hur och varför man ska göra det. Varför har jag just berättat om – och hur kommer i nästa inlägg. Då ska jag även visa några före och efter-bilder på våra restaurerade takdetaljer!

Detaljer som gör skillnad – del 1

När det stod klart att vi hade blivit med hus var en av de första saker vi gjorde en undersökning av vilka ritningar som fanns att få tag på. Det gick snabbt att ta reda på att KF arkitektkontor och Olof Thunström fanns i Arkitekturmuseets arkiv, men när Caroline var på plats visade det sig bara finnas två (2!) ritningar från Höjdhagen.

Intressant nog är det samma två ritningar som återkommer i litteraturen när det skrivs om Vinkelbodarna och Höjdhagen. Min slutsats är att någon har någon gång kommit fram till att mycket av det som är viktigt med husen kan utläsas ur just de två ritningarna, kanske Thunström själv?

Planritning

Den första ritningen är själva planritning, den visar hur husets olika rum förhåller sig till varandra, det vi kallar planlösning. Husen är väldigt effektivt planerade med mycket få kommunikationsytor. Vår hall på 2,5kvm har till exempel sex (!) dörrar – i princip all väggyta är dörrar till husets olika rum. Trots sin litenhet har huset flera viktiga bostadskvalitet; som rundgången genom köket och vardagsrummet med ljus från flera håll. Ett rum ligger avskilt från de övriga vilket möjliggör att familjen har olika tider.

Det var något om husets mycket effektiva planlösning och den ena av de två ritningar som förekommer i litteraturen om husen i Höjdhagen.

Läs mer om den andra ritningen i inlägget Detaljer som gör skillnad – del 2.

Se planen som PDF