I veckan har jag och snickaren tillbringat rätt mycket tid på taket. Utsikten är inget fel på, inte heller vädret har varit något att klaga på… Gustavsberg verkar tvärtom ha bättre väder än det som prognosen utlovat… Nej, det enda jag kan klaga på är den jäkla förbaskade, kletiga, riviga och allmänt ondskefulla takpappen som jag umgåtts intensivt med 8-10 timmar om dagen hela veckan!
Takpapp är väl ett trevligt material att ha på taket tänker ni, svart – elegant och diskret – prisvärt och okomplicerat att lägga är det också. Tyvärr så är det så enkelt att lägga att man oftast struntar i att ta bort den gamla pappen och bara lägger ett nytt lager ovanpå den gamla (i regel läckande) pappen. Det funkar rätt OK ett par gånger, dvs ett par decennier, sen börjar det bli rätt många lager på lager och till slut kommer det nån dumskalle som bestämmer sig för att ”Nej nu jävlar ska skiten bort!”
Under all papp finns i bästa fall prima virke från 40-talet – eller i värsta fall rutten dito eftersom taket nu spricker och läcker in lättare än nånsin på grund av alla lager på lager.
Eftersom det alltså var just lager på lager med papp och dessutom rikligt med klister och spik så var det bara att inse – det här kommer att ta tid – och börja hacka sig ner i skiten. Först bryter man upp några lager med kofot och koben, sen går man lös med hammare och hovtång för att få bort all den pappspik som inte följde med pappen upp.Sen måste man till sist även hacka och slå med tex en spackel, i sned vinkel, för att få bort i alla fall delar av det sista lagret – som satt helt otroligt hårt fast…
To be continued…
